|
hej
Socialsekreterare har för mycket spekulation möjligheter.De kan göra en fjäder till en höna, med det menar jag att det inte finns någon förförståels, alltså använder man sig av sin egen världsbild eller sina omedvetna föreställningar. Med detta menar jag att det finns en förställd bild om hur saker och ting SKALL VARA TYVÄRR!!! och då tappar man verklighets uppfattning och det är därför det blir konflikter eller ett annat exempel kan vara problemet att socialsekreteraren och klienten inte prata samma språk och här kan det uppstå problem, ett annat bra exempel är att om socialsekreteraren tar hjälp av expert hjälp utifrån så är det svårt för dem att förstå vad ex, psykiatrin säger till dem, för att de själva inte har den kunskapen. En annan sak som jag vill tillägga är att tyvärr förkommer maktmissbruk inom gruppen socionomer som jobbar med lvu har tyvärr hört för mycket om detta för att ignorera att det förkommer.Jag tycker att folk som jobbar med människor i utsatta situationer bör har mer kunskap och mindre makt, och att det finns mer insyn i deras verksamhet, och att det skall ligga på staten , och inte som det gör nu på kommunerna. För ett bra exempel är en komun där socialchefen tystade ner kritik som kommit fram media. så jag säger att nu är det väl hög tid att göra något åt sakernas natur. en annan sak som jag vill tillägga är de stenhårda sekretess som finns på socialkontoren. Där den ena socialsekreteraren inte vet vad den andra gör. å ena sidan är det bra för den drabbade, å andra sidan kan socialsekreteraren göra lite som den vill, om detta är bra eller inte får väl bli den stora frågan.Här har vi ett bra exempel tagit från verkligheten en anhörig ringer enhetschefen och frågar om man kan få ut svar på vad som gick fel i ett ärende, personen svara jag visst, men problemet var att istället för att ta reda på fakta, så får personen hem ett försvar brev där enhetschefen försvarar socialsekreteraren, och inte någon konkret fakta i ärendets natur och hur saker och ting verkligen förhöll sig. Alltså hade inte enhetschefen läst journalerna, utan hade komponerat ihop ett eget svar utan att ens pratat med socialsekreteraren, för att få fakta. En annan gång råkade denna anhöriga riktigt illa ut, genom att enhetschefen i samtal via telefon vräker ur sig att den anhörige skulle vara manisk, dock har den anhörige och enhets chefen bara pratas vid tre gånger via telefon. då kan man helt plötsligt ställa en diagnos. Sedan har jag fått till mig att den anhörige anmälde detta till kommunens klagomåls hantering, men personen fick vare sig några papper på anmälan eller några besked om sin anmälan. En sak till är att den anhörige ringde upp enhetschefen och frågade om varför hon kallat den anhörige för manisk och enhetschefen erkänner att hon sa manisk, dock visste inte hon att jag lyssnade på samtalet. Här har vi ett tydligt ex på hur det kan gå till på kontoren
|
|
|
|
| Hej (LVU fall, barnen är omhändertagna)hur ska man få rätten att tro på det som är sant typ läkarintyg om att jag är frisk när socialen säger att jag inte är det? Jag trodde överläkare inom psykiatris intyg skulle slå högre än en familjearbetares åsikter. Vår advokat tog alla dokument i beaktande i förvaltningsrätten och utgick ifrån att vi pga dessa skulle få barnen tillbaka, men icke. Rätten trodde på socialen med majoritet 2 mot 1. Nu har vi överklagat men jag har hört att det kan ta upp till 5 år innan de behandlar ärendet. Finns det något vi kan göra för att få hem barnen innan dess. Vi bor i Finland men jag hittar ingen sida på svenska i Finland. Har ni några tips? Här är situationen sådan att socialen planerar omhänderta mer barn och privata företagare planerar bygga barnhem och få in vinst på att ha barnen där. Våra barn är fosterhemsplacerade men om lagen skulle följas och ingen skulle ljuga i rätten eller i soc undersökning så hade barnen aldrig blivit omhändertagna. De blev brådskande omhändertagna på våren 2011, oro på dagis och att jag var psykiskt sjuk angavs som orsak. På hösten 2011 bestämde domstolen enhälligt att det brådskande omhändertagandet var omotiverat. Hur ska vi få barnen tillbaka? det finns inget våld, missbruk, självskadebeteende osv i bilden. Jag bedöms enligt psykiater inte ha depressionssymptom, bokstavssjukdom, psykos eller annat. Jag längtar efter barnen de vill också bo hemma hos oss men socialen bara förstör våra liv. |
|
|
