En Gratis Gästbok från gastboken.com .:. Staden

Staden

Namn

Meddelande

Privat meddelande

(Totalt 3935 inlägg)

Han flinade och såg sedan mot Zebb och tecknade med teckenspråk åt en ninja som stod bredvid honom. Sedan gick han bort till Zebb och lyfte upp honom och lade honom över axeln. "Låtsas inte att du inte har ont idiot."

Såg lättat på honom innan hon slöt ögonen för att vila. Hon var totalt slut. När hon började somna ryckte hon till och satte sig upp av ren reflex. Där ner.. hade hon varit rädd för att sova.

"Jag lovar..." Svarade han lågt och satt stilla bredvid henne.

Han suckade. "Vi måste återvända till lägret, så fort det mörknar helt..." Han vände sig om och började "gå-medan-han-låtsas-att-han-inte-har-ont-och-tvinga-sig-att-inte-halta" bort mot bilarna.

han suckade lätt. "Kommer han hit igen, nu, ska jag personligen svinga mig från det trädet där borta och leka Tarzan." sa han samtidigt som han pekade på ett träd.

"Nja jag tror nog att om han har ihjäl dig så blir det Mr. Pale som tar hand om dig. Vad sa han att han var nu igen?" Han funderade lite. Han hade bara hört den förbannade demonen mummla saker till sig själv. Bland annat att han var dödens herre och skulle ta varenda ninjas själ och göra dem till sina slavar när han blev fri. "Necromaster", sa Isak och knäppte med fingrarna. "Vi får hoppas att brorsan inte tar kål på dig för då kommer nog lille Necromaster hit... igen."

"Lämna mig inte.." sa hon efter att hon lagt sig ner igen. "vad som helst förutom det.."

Han suckade. "Ligg stilla..." Han satte sig jämte henne och tog hennes hand försiktigt..

Han spejade noga. Plötsligt rätade han på sig och återgick till att "titta" mot de andra igen. Han sneglade mot Sv3. "Nyfiken som vanligt..."

Han suckade. "Brorsan skulle lappa ihop mig, ha ihjäl mig, lappa ihop mig, ha ihjäl mig, lappa ihop mig och ha ihjäl mig och så vidare. Dessutom bet han inte av tummen. Han kom bara rätt nära." sa han uppgivet. Han följde sedan Zebbs blick och vände sig om. för att se bättre vad det var han kunde tänkas kolla på.

"Vi kanske får kalla på sv:are för att lappa ihop dig efter det att han är klar med dig. Förrutom den bit Mr. Pale tog med sig eller hur?"

Hon stretade trött emot. "snälla jesper.. jag ber dig.." hon drog av sig filten och satte sig svagt upp.

"Jag hämtar en sv. Jag kan inte hjälpa dina sakdor..." Han svarade aldrig på hennes frågor utan lyfte upp henne på båren och la en filt över henne innan han vände sig mot dörren.

"Ja det kommer han göra..." Svarade Zebb halvt intresserat. Han vakade över skogen, sökta med "blicken" och lyssnade.

"Ganska djupt ändå..." sa han och suckade lätt. Han kunde just tänka sig brorsans utskällning. "BRorsan kommer döda mig..." suckade han uppgivet fram.

"Japp", sa han och flinade. "Blev det ett djupt jack eller bara en liten smakbit?" Han tittade på Sv.3s hand för att försöka få ett hum om skadan.

"När ska du förstå att du inte plågar mig!?" viskade hon upprört innan hon svimmade av för en kort sekund. När hon vaknade mådde hon illa och huvudet kändes som om det skulle sprängas.. "det är inte dit fel!"

Han skyndade att hålla om henne. "Hur jag än gör plågar jag dig, både som Kila och som väktare..." Han tryckte sig mot henne. "Jag är ledsen för att jag har förstört ditt liv, vore det inte för mig så..."

Han bet samman för att låta sin bror, och syster, lösa allt själva. Han såg åt vänster när en ninja plötsligt dök upp. "Du Zebb... Du vet... uppraget om SBH10...?" Han såg lite frågande mot honom, genom att vända huvudet åt hans håll mer noggrant. "Ja...?" "Nya uppgifter..." Svarade ninjan på ett hemligt språk som bara hans "pluton (eller vad det heter) och Zebb förstod och Zebb nickade allvarligt.

Han kasstade en retlig grimashe men skämtsamt mot Isak. "Du var bara tvungen att säga så, eller hur?" sa han flinandes.

"Det är just det Zebb. Vissa demoner är luriga och smarta... Jag menar Skuggis kan dyka upp var som helst när som helst och han är ingen ninja som kan hålla sig till skuggorna. Den där Mr. Pale påminner mig ganska mycket om honom." Han tittade på Sv.3. "Han bitts också."

"Snälla gör det inte bara." hon reste sig upp, men lite för fort. Det svartnade för ögonen och hon sjönk ner till marken igen. Hennes händer skakade lätt av ansträngningen. "Jag behöver dig nu.. gör inte så här.."

Han suckade. "Men vad är håret värt..." Muttrade han. "Jag är sliten i bitar. Jag har ruinerat allt... Ett under att du lever och vill va kvar hos mig..."

Han grimagerade. Han kände sin brors smärta på håll men försökte ignorera sitt uttryck. "Jag tror inte han, för smart för det."

Han reste sig snabbt upp. "Vad är det du tror egentligen?" sa han oroligt. Isak är en person han aldrig lärt sig förstå hur mycket han en försökt.

Sida 1/197 « föregående | nästa » gå till: