|
(Totalt 3325 inlägg) |
 |
|
| Han log milt och mumlade ord på ett för henne och alla anr utom Ellet och Yang okänt språk. Ellet kan det för det är deras arv, Yang för det är hans jobb. När han var klar tog han ett djupt andetag men kände sig nöjd med jobbet. Nu kommer han ldrig kunna närma sig henne med tankar i huvudet på att skada henne eller att hans kropp gör något hotande mot henne. |
|
|
|
|
| Hon nickade. "det är nog inte en så dum idée." med en mjuk rörelse lade hon sin hand mo ecos kind och log. |
|
|
|
|
| (mitt fel igen, tänker inte alls längre XD) |
|
|
|
|
| "Det är en förolämpning mot oss och sensei samt våran hokage att dem ens tror att vi skulle yppa något." sa hon morrandes och knäckte knogarna. Därefter suckade hon och såg över axeln. "Dessutom vill jag slå ner någon..." mumlade hon med en fnysning. |
|
|
|
|
|
|
| Hon såg mot honom. "Jag litar inte på att vi blir lämnade ensama." sa hon och såg mot honom en sekund för att sedanse fram och få slänga sig bakåt för att undvika bladet. "Ni svarade inte Hokage ordentligt." sa rösten milt. |
|
|
|
|
|
|
| Hon kollade ointreserat på matchen som utspelade sig framför henne. Egentligen är hon bättre än dem men eftersom hon inte kan vara med får hon snällt tiga. |
|
|
|
|
| Mitt fel, jag skulle skikat det här på ss men sidan krånglar s måste sriva det någon annan stans. |
|
|
|
|
| Hon kollade förvånat upp när hon hörde honom prata och satte sig sakta upp. "varför?" sa hon och drämde till höbalen en gång till men hade fått loss så mycket hö at hon nu kom åt en av dolkarna och skar sig lätt. Ärligt talat kändes det skönt att känna smärtan, bara få känna den. Sakta tog hon bort handen och såg mot såret som uppstått. |
|
|
|
|
| Han suckade lite och strök henne över kinden innan han lade en hand mot hennes mage. "Han kommer nog försöka så oftan han orkar men om det känns tryggare kan jag lägga en skyddsformel över dig." sa han lugnt med ett litet leende. |
|
|
|
|
| Nickade fundersamt. "Hur stor tror du risken är att han försöker.." Hon avbröt sig men var säker på att han skulle förstå vad hon menade. "Du vet att jag litar på dig mer än någon annan.. men du skulle inte förlåta dig själv om något hände barnet." Hon såg ner på sin mage och lade händerna för. |
|
|
|
|
| Hans blick vart skamsen när hon stälde frågan. Men han förstod henne. Han gjorde det faktiskt. "Ja, jag tror han kommer försöka." sa han sedan lågt. |
|
|
|
|
| Hon mötte hans blick när han ställde frågan. "Tror du han kommer försöka ta din skepnad igen?" |
|
|
|
|
| Han skakade på huvudet. "Han är andra barnet och behöver inte ses över så noga. Jag som är förstfödd och dessutom så svag som jag är har han alltid varit på och tjatat." sa han ochströk henne milt över kinden. "Säg mig, vad bekymrar dig?" sa han oroligt efter en stund. |
|
|
|
|
| "Gör han likadant mot din bror?" DJupt innuti henne hade en rädsla för Ecos far börjat forma sig. Om han fick för sig att ta över Ecos kropp en natt då hon sov skulle barnet vara i fara. Hennes egen säkerhet brydde hon sig inte så mkt om men om deras barn skulle dö visste hon att Eco aldrig skulle förlåta sig själv. |
|
|
|
|
| Han såg mot henneoch log lätt. "Ibland har man tur och får det tyst ..." sa han förklarandes. |
|
|
|
|
| Såg frågande på honom innan hon reste sig upp ur sängen och gick fram till sin make. Tyst slog hon sig ner i hans knä. |
|
|
|
|
| "På rent änglaskap." sa han bara för att ge igen och hörde hur han trumpet tystnade. Detta gjorde att han fick ett litet leende på läpparna. |
|
|
|
|
| Hon plågades tyst över att se Eco lida. "Varför gör han sådär?" undrade hon efter en stund. |
|
|
|
| Sida 2/167 « föregående | nästa » gå till:
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|