Mista.se - Ett stöd för dig i sorg

Mista.se - Ett stöd för dig i sorg

Här har du möjlligheten att skriva dina tankar och känslor. Alla är välkomna att skriva men tänk på att många av besökarna har mist någon och kan vara sköra, så därför använder vi ett vänligt språk här så ingen tar illa vid sig. Mista.se´s webmastrar har rättigheten att ta bort meddelande som inte passar in på gästboken. Har du frågor eller funderingar är du välkommen att skriva dom i forumet.

Tillbaka till mista.se

 
 
Namn
Email
Meddelande
Privat meddelande
(Totalt 1086 inlägg)

Jag 090731 9:00
Hej vänner.
Är det någon som har ett tips på en bra bok som man kan förklara döden för barnen utan att skrämma dom
Kram

Marianne 090720 10:43
Hej mina vänner ! Var ett tag sen jag också va inne här . Idag just nu är jag så nedstämd pga vad jag vet min före detta arbetskamrat har framför sig kl 12.00 hon ska följa sin man till sista vilan o jag är med henne o familjen i mina tankar ! Kram på er !

syster 090716 11:29
Hej på er!

Jag har inte varit här på ett tag och det har tillkommit några. Kram och välkomna.
Nu har det snart gått ett år sen min brorsa dog i en MC olycka....
Varje gång man passerar olycksplatsen river det upp det mesta som man försökt rensa ut. Nu ska vi åka förbi där i morgon, vill inte det. Kanske åker en annan väg. Det går bra när man ska åka ner till stugan, det är värre på vägen hem för då är man på den sidan, i den avfarten och ser platsen. Den kommer aldrig försvinna, den kommer förbli en hel-etes avfart.... Usch
Ta väl hand om er!

Linnea  090714 20:41
Idag är det 1år och 8månader sen min älskade pappa så hastigt lämnade jordelivet.

Då en mörk kväll i November förändrades mitt liv, nu en ljus kväll i Juli sitter jag och tänker tillbaka på alla somrar tillsammans med älskade pappa. Alla våra äventyr, veckorna med älskade pappa var de bästa på hela sommaren, det är de veckorna jag minns och bär med mig.

Livet går vidare men saknaden växer

Gäst 090714 11:14
Så skönt att höra att man kan känna så. Jag är inte där ännu men hoppas jag också känner så om ett tag. Inget blir väl bättre om jag gräver ner mig i min sorg. Sorgen finns väl där men livet kan väl bli bättre ändå.

jag 090713 22:33
I dag kom jag på en sak som jag inte har känt på många år sen min man dog.
Jag är tacksam över livet, jag vill leva livet ut, jag vill ta vara på vaje timme,var minut.
kram

Linda75  090711 14:20
Hej Mia. Tack för rådet. Har precis varit hos ett medium och det kändes jätte bra. Fick veta att allt e ok o att han vill att vi ska gå vidare. Men det e svårt ändå. Kram till er alla

Marianne 090710 16:39
Idag blev en sån där Ap-dag med gråt o känslor man inte råder över som bara kommer . Jag är ju pensionär sen fyra år tillbaka o min arbetskamrat som fortf jobbar har mist sin man också plötsligt kom sorgen mig så nära igen . Jag tänker på henne o familjen va r dom står just nu i livet med allt o sin sorg o funderingar . Jag önskar Er på Mista allt gott ! Kram kram på Er !

mia 090705 17:11
Hej Linda 75.
Jag läste vad har skrivit och om du känner att du orkar så hade jag gått till ett medium, så du kanske kan få svar på mycket och veta att det finns inga osämja kvar mellan er, allt är förlåtet.
kram Mia

Tina  090702 12:07
Vill gärna dela med mej av en liten fin sida som heter tillminneav.se
Där kan man ha en liten virtuell begravningsplats för sina älskade och även tända ljus.
Vill nån se min Peter så är det bara att söka på Peter Ohlsson (måste skrivas med stort P och stort O) Hoppas fler kan finna tröst i att ha en liten minnesplats.

Tina  090702 12:00
Helena...jag förstår så väl vad du menar. Det verkar som om alla andra släpper det så lätt och bara går vidare med sina liv. Men dom har ju liv. Det har inte du just nu. Deras sorg kan aldrig bli samma som din och det måste man acceptera.Den där känslan man har av overklighet är så förbannat jobbig.Jag fattade ingenting av vad som hade hänt, allt jag hade förlorat.På morgonen när han körde till jobbet var mitt liv komplett, vi hade allt.När kvällen kom var allting borta. Hur ska man kunna förstå det? Det tar oerhört lång tid innan man gör det.Jag förstår väl fortfarande inte hur det kunde bli såhär men jag har accepterat det. I alla fall vissa dagar.Hade det inte varit för barnen hade jag aldrig orkat.Samtidigt som jag är glad att dom är vuxna så jag inte behöver ta hand om dom.Men dom har alltid funnits där för mej och det är skönt.Plus andra människor i min närhet som ställt upp och visat att dom tycker om mej.Sånt är skönt.
Men bry dej inte om att folk säger att du måste rycka upp dej och gå vidare.Det har förhoppningsvis inte hänt än men det kommer att göra det, tro mej.Folk är så jäkla korkade ibland att man bara häpnar.Efter ett halvår tyckte många (utomstående) att jag skulle sluta tänka på det där. Va?? Vad ska man säga....bara o stänga av sånt o koncentrera sej på sitt eget och på barnen.Jag vet att du inte tror att du nånsin ska kunna bli glad igen,och det kommer förmodligen att dröja länge. Men jag lovar dej att det kommer.Glömmer gör man aldrig, slutar aldrig älska heller. Men han är död och du lever. Det är en sanning som du måste ta till dej.Låt det ta den tid det tar, alla sörjer på olika sätt och olika länge.Låt ingen berätta för dej hur du ska sörja, sorgen är din egen.Jag älskar Peter lika mycket fortfarande och saknar honom, och mitt liv, varje dag. Men jag kan skratta igen. Du får gärna mejla mej om du vill, sitter mycket vid datorn och tycker om att skriva. Massor av kramar.

Marianne 090701 21:18
Helena ja som du säger allt känns nattsvart fast sommarn är ljus o fin o varm o ändå kan man ej njuta av allt som är som vackrast just nu . Jag försöker förstå hur käm pigt DU har de med små barn runt dig o sommar o allt barn vill göra o så räcker inte din ork till jag förstår om du är förtvivlad över hur ditt/ert liv ska bli för jag har ju ej små barn o så men ändå har jag ej ork att forma till min tillvaro o få ordning på mitt fortsatta liv för jag vet ju inte vad jag vill än . De är ju fortfarande dagar då jag tänker de ska jag gå hem o berätta för min man "nähä ja visst ja"blir de innan jag ens är hemma han finns ju ej mer . Jag hoppas Helena du bor så du/ni har nära till nån badplats så ni kan i alla fall få sommarbada o ha de liiiite skönt . Kram till dig o barnen va rädd om varandra !

Gäst 090630 19:52
Hej Helena jag var precis som du när min man hade gått bort jag ville höra från alla hur länge det skulle göra så ont och hur jag skulle kunna gå vidare tyvärr så tror jag ingen har riktiga svar på det men jag håller med Tina det går lättare med tiden och dom bra dagarna blir fler jag tror som jag har skrivit förut här på mist att man lär sig leva med den smärtan man känner när man har förlorat någon den kommer nog att alltid finnas men man vänjer sig med den.Min man gick bort i aug08 och jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli människa igen jag var helt förlamad av sorg men med tiden så börjar man resa sig igen visst har jag fortfarande dessa Apdagar som Marianne kallar dom och dom kommer jag nog alltid att ha men jag vet att jag också kan ha bra dagar fast min man är borta och det tror man inte i början av sin sorg att man kan få.Du undrar också om det finns någon mening med livet det måste det ju göra varför är vi annars kvar här

Helena  090629 9:11
Tina,
Ditt inlägg kändes väldigt bra. Jag famlar hela tiden efter svar på hur man kommer vidare. Vill därför gärna ha kontakt med sådana som trots allt har lyckats. Suger åt mig sånt som att efter 14 månader är dom bra stunderna fler än dom dåliga. Är det verkligen sant? Finns det en mening med livet ännu? Känner man att man vill gå vidare i livet? Och hur? För mig är allt så nattsvart. Jag försöker att påminna mig varje dag att jag har mina barn. Ändå känns det så orättvist att jag måste kämpa på. Håkan han har lämnat allt. Jag vill också gå med honom det var ju vi två. Men jag får inte. Jag måste vara kvar.

Det är en månad sedan nu, och runt omkring mig börjar folk nästan redan ha glömt bort, känns det som. De planerar sina semestrar, altanbyggen, tycker att vädret är ljuvligt... Jag förstår ingenting. Men jag vill så gärna kunna förstå. Jag vill också tycka att det är härligt med livet, precis som jag tyckte för en dryg månad sedan, innan det där ödesdigra telefonsamtalet. Men jag kan än så länge inte ens i min vildaste fantasi förstå att jag någonsin kommer att kunna göra det igen. //Helena

Marianne 090627 14:55
Hejsan mina vänner !
Lena ditt inlägg är precis som j ag tänkt skriva själv satt en kväll på balkongen o tänkte varför blev just jag kvar o just det hur ska jag försöka forma resten av mitt liv o som du Lena säger "jag bara är" o vågar ej planera nästan för morron-dagen för jag vet ej hur jag mår då . Nu åker ju de flesta på semester också jag är inte bitter men känner mig extra ensam tror t.o.m. min wowwe känner lika för ingen av hans hundkompisar möter vi då vi går ut kanske inbillar jag mig men han ser besviken ut . ja vi kämpar väl på så gott de går vi här på Mista . De sägs ju att var "dag är en gåva" hmmm . Ha de så gott som går . Kram på Er .

Linnea  090627 12:03
Marianne; Känner såväl igen mig. Sommar, semester, långa ljumma kvällar. Men saknade bara växer då. Saknaden efter min älskade pappa.

Kram till alla på Mista

Lena 090626 20:39
Hej alla på mista,Marianne skönt att höra att midsommarhelgen gick bra nu har du klarat av den också fast jag förstår att det var tufft men tack o lov att du har dina barn och barnbarn.Jag har också så svårt att känna njutning av sommaren dessa vackra kvällar som jag förr älskade så och nu kan jag inte njuta av dom sitter just nu på altanen och det är så varmt och skönt men det känns inte bra min tröst blev att öppna mistasidan och det är som jag får lite extra energi då. För några dagar sedan när jag hade det tufft och jag sa till en av min mans bästa vänner att jag fattar inte varför jag blev kvar och min man var tvungen att lämmna oss då sa vännen att det finns en mening med att jag blev kvar och att jag måste ta reda på vad det är och på något sätt så tror jag han har rätt, jag vet bara inte hur jag ska börja leva mitt liv igen jag lever varje dag men det känns inte som ett liv jag bara finns just nu känns det som, jag gör inga planer för framtiden det känns som min vilja inte finns,hur ska man göra för att få ett liv och inte bara finnas till Kram på er

Linda75  090626 19:52
Hej. Har precis blivit tipsad om denna sidan eftersom jag än idag 14år senare har det väldigt jobbigt att hantera min pojkväns bortgång. Vi fick 5 fina år ihopa och en underbar son som idag är 15år. Men vi var ovänner när han dog och det finns mycket som aldrig blev uträtt. Vet inte hur jag ska hantera detta... /Linda

Tina  090626 13:47
Till Helena och alla andra som precis börjat sin sorgeprocess.
Det tar tid att komma framåt men det går.När min Peter omkom i en olycka ramlade jag ner i ett svart hål.Att livet kan förändras så på bara några minuter är helt ofattbart.Där sitter man med sina drömmar om framtiden, alla förhoppningar om hur livet ska bli, all kärlek man känner för varandra.Nästa dag sitter man där ensam och fattar ingenting.Peter blev 37 år, jag var 41 när jag blev änka.Så många planer vi hade för vårt liv tillsammans och så blev det såhär.Många säger till en: hur orkar du?Ja, vad har jag för val?Man måste ju orka, måste kämpa.Även om jag vissa dagar bara ville försvinna från alltihop.Bara tiden det tar att fatta vad som hänt är lång.Man vet ju men vill inte inse.Satt ett par veckor efter och hoppades att han skulle komma hem.Givetvis visste jag att han inte skulle det men hjärtat fattar mycket långsammare än hjärnan.Nu har det gått 14 månader och jag kämpar fortfarande.Dom bra dagarna är nu fler än dom dåliga.Men jag tillåter mej själv att gråta och sörja när jag känner att jag behöver.Det kommer jag att göra en lång tid framöver.Men jag vill finnas kvar för att se om jag kan bli lycklig igen.Peter finns i mina tankar varje dag och det gör fortfarande ont.Men ändå något mindre.Jag vet att han finns med mej och jag kommer att älska honom så länge jag lever.Men lever, det gör jag.Och jag ska försöka leva mitt liv så han kan vara stolt över mej.Han skulle aldrig förlåta mej om jag gav upp.Många kramar till alla som kämpar.

marianne 090623 22:14
Nu står sommaren i sin vackraste fägring med den värme vi väntat på men sorgen jagar mig o jag kan ej riktigt njuta av allt de vackra runt om oss ! Varför gör de så ont så ont med all saknad o sorg ? Kram på er !

mariaj  090622 21:51
Nu i mars miste jag även svärmor i cancer,inte nog med min pappa tydligen,som dog -05 i bilolycka.saknar dem.

Marianne 090622 16:23
Ja så var midsommar-helgen över . De blev ju ingen riktig guldbröllops-dag men väl en stilla fin stund i minneslunden satte en liten "brudbukett " där o tände ljus !Helgen förflöt sen med barn o barn-barn i lugn takt men de blir ALDRIG som förr i alla fall . Jag är ju glad i mina bra dagar att vi fick så många fina år tillsammans ändå . Man har ju hört så många runt en som råkat ut för än de ena än de andra så tänker man "de händer inte mig/oss" ja plötsligt är man i samma sits . Jag gick i pension för fyra år sen då skulle vi ju ha de så gott o få åldras tillsammans . Man slutar aldrig förundras över livet hur de kan "pang" vända upp o ner på tillvaron som man tar för givet ska va som den alltid ha varit . Kram på er mina vänner .

SYSTER LISA  090619 17:53
MIDSOMMAR, UTAN LILLEBROR ROFFE.
VI SAKNAR DEJ, ÄLSKADE BROR.
DET ÄR SEJ INTE LIKT UTAN DEJ, DET BLIR INTE SOM FÖRR...HUR VI ÄN FÖRSÖKER.
TÅRARNA TRILLAR, OCH ÅREN GÅR.
SÅ SMÄRTSAMT OCH HOPPLÖST DET KÄNNS ATT SAKNA OCH ÄLSKA DEN MAN ÄLSKAR MEST, OCH HAR FÖRLORAT..
5 ÅR SEDAN, KÄNNS SOM IGÅR.

VILL TIPSA ALLA HÄR PÅ MISTA OM EN HEMSIDA, FÖR OSS SOM FÖRLORAT.
WWW.MINNESLUNDEN.SE

KRAM TILL ER ALLA SOM KÄMPAR PÅ , DÄRUTE !
SYSTER LISA, ENSAM NUMERA.

Lena 090619 13:42
Hej jag minns förra midsommar då min man var här och vi hade en underbar dag med släkt och vänner och min man var pigg och hade inte någon värk på hela dagen på kvällen sa han älskling vilken bra dag det blev och i kväll hoppas jag kan säja det högt till honom älskling jag fick en bra dag fast du inte var här. Jag önskar alla er på mista en fin midsommar trots allt KRAM

mamma Lisa. 090617 20:01
Länge sen jag skrivit. Ibland tycker jag att sorgen har blivit mer hanterlig, men nu när midsommarhelgen närmar sig är allt så tungt. I september blir det tre långa år sen vår son dog i leucemi. Han tre barn har blivit så stora och lillflickan börjar tvåan till hösten. Det känns så fel att inte pappa följer dem och hjälper dem genom barndom och tonårstid. Äntligen kan jag gå till graven och plocka bort torkade blommor. Sitta en stund och se på min sons och barnbarnet Alvas gravar. Kanske ändå morgondagen ser ljusare ut. Jag har ju så fina barnbarn och alla de andra barnen att glädjas över. Önskar er alla en fin midsommar.

Gäst 090617 15:42
Glad midsommar själv Marianne. Du har så rätt att vi får göra vårt bästa så att det blir så bra som möjligt. Men det känns lite svårt och sorgligt så fort det närmar sig en storhelg. Man önskar att den ska gå fort över så det blir vanliga dagar igen.
Glad midsommar alla människor.

Marianne 090617 15:37
Ville bara önska er mina vänner en fin midsommarhelg o vi får alla göra så gott vi kan att den blir bra . Krak kram på Er !

Lena 090616 10:58
Hej vad gulligt att din lilla tjej tror att pappa skuttar runt i hagen.Jag och min man fick inga barn tyvärr men min systers lilla tjej som nu är 8år har varit mycke hos min man och mig ända sen hon var liten och nu sen min man gick bort är hon med mig väldigt ofta jag är så tacksam att min syster och hennes man låter mig ha lill tjejen här så ofta men jag tror dom ser att jag mår bra av det utan henne hade inte jag klarat mig.Hon tar min mans död på ett underbart sett hon säjer ofta att han är med oss och ibland om vi håller på med något här hemma som inte blir så bra eller något går sönder så brukar hon säja Lena nu är inte Rasse glad på oss eller om det är Lördag då säjer hon att i dag har inte Rasse tid med oss för det är fotboll hela dagen hon tror att han fortfarande kan se på fotboll ja det är så härligt att lyssna på henne det gör en glad barn har en förmåga att få det hemska att försvinna Tack o lov att dom finns Kram på er alla

Marianne 090615 20:35
Helena va gulligt med där lilla lammet o din lilla tös som ser sin far skutta runt hon ser ju han som en mjuk god far där tror jag o att han trots allt är glad för den tid ni fick . Vad jag förstår av din ålder med små barn så tänker jag mig in i din sorg just nu ,jag har ju själv barnbarn varav den ene är tre år o vi brukar försiktigt prata om "moffa" jag ser direkt va han är på för humör om han blir lessen eller så då försöker vi prata om nåt annat . De finns ju en bra bok att ta till som heter farfar o lammen den är ett stöd . Gud om jag vore nära o fick krama er men ha de så gott ni kan !

Helena  090615 17:35
Hej.
Lite roligt att du säger det där om fågeln. Precis samtidig som Håkan dog ifrån mig föddes det ett litet lamm här hos oss, helt oväntat. Barnen fick se det när de var på väg in till sjukhuset för att ta adjö av sin far. Min lilla flicka tror fortfarande att det är pappa som skuttar runt där ute i hagen. Fast det är klart, säger hon, han blev ju en tjej. Så får kunde hon acceptera, tjej var lite märkligare, tyckte hon.

Marianne 090614 19:53
Jag måste få dela med mig av en upplevelse på efm . Jag har en balkong me en liten pelare o där ett klädstreck runt om då jag tittar ut så sitter min lilla blåmes o klänger sig fast där i lä av pelaren rufsig o tufsig efter allt regnande o blåst idag han satt säkert där c:a 20 min o jag tror bestämt att de va min älskade man som titta till mig i ovädret han visste att jag hata blåsväder bla . Det känns o jag vet att våra kära är med oss ! Kram kram i gråvädret

Loota webmaster 090614 19:15
Tack Marianne för de vänliga orden.
kram Lotta

Marianne 090613 20:20
Men Lotta W oj va glad jag blir att du för de första fått ett jobb o du är säkert super-rätt person o som du säger vet vad du talar om till sörjande . Du är nog en stark dam o jag önskar dig lycka till i ditt nya arbete . Sitter o tänker om alla vi här på Mista skulle träffas hur skulle de se ut o bli oj va vi skulle ventilera prata o prata . Kramisar till er alla !

Lotta webmaster 090613 20:07
Är det inte konstigt hur livet förändrar oss. För fem år sedan när jag förlorade Benny så pratade vi aldrig om döden, det var ett ämnet som jag absolut inte ville prata om det fanns inte i vår värld att det skulle drabba oss på många många år.
Nu blev livet inte som vi trodde då jag förlorade Benny mina barns pappa 2004, men det jag vill komma till är att jag har fått ett nytt jobb....på en begravningsbyrå. Att jag kan stå och ta emot de som kommer i sorg och säga jag vet vad ni går igenom, att ge de avlidna ett värdigt slut hela vägen betyder mycket för mig.
Jag visste inte om jag skulle klara av det men som det känns nu så har jag hittat ett jobb som ger mig en mening.
Kram till er alla.

Marianne 090613 17:28
Lena , så gulligt av dig trots din apdag att skicka mig en tanke med känsla den 20/6 ! Kram till dig för det . Jag o min/vår ena dotter bor en bit från mig o idag så prata vi om döden o vi var överens att visst är de orättvist som vi nog alla inser men ibland är ju döden en befrielse för den som är sjuk att slippa plågas så jag tror som du att de våra har de bra o är med oss fast på ett annat sätt ! Jag har ju fortfarande kvar bilden på näthinnan hur illa han mådde på slutet o hoppas den blir lite mer diffus med tiden så jag får hans friska anletsdrag istället bakom ögonlocken . Kram kram !

Lena 090613 17:03
Hej i dag har det varit en apdag som du kallar dom Marianne jag har inte haft ork till att göra något jag har mest bara suttit och titta på tomma intet och tänkt så mycket på min man.Jag tror att där han är just nu så är han lycklig och utan den där hemska värken det som förstör hans lycka är jag för om han ser mig vilket jag tror han gör så blir han olycklig av att se hur dåligt jag mår ibland det är nästan så jag kan höra honom att jag ska skärpa mig men vissa dagar så går det inte dessa apdagar bara dyker upp dom kommer nog alltid att finnas.Jag hoppas att du får en bra dag den 20/6 Marianne och att när du är vid minneslunden tänker på att din man säkert är där också.Sköt om er

Gäst 090613 12:20
Hej alla vänner.
Tänker så mycket på er alla, blir så rörd av alla inlägg.

Marianne 090613 6:23
Go;morron !Ja visst jag instämmer med dig Gäst de kommer dagar av ledsamhet som är starkare än andra . Nu stundar ju midsommar och vi skulle firat guldbröllop , lite smått hade vi redan förra året innan sjukdomen slog till börjat planera för just 20/6-09 att göra nåt trevligt för oss o barnen . Vem kunde ana att vi då sitter vid "minnes-lunden " istället . Ja livet är så grymt ! Kram på er alla !

Gäst 090612 12:22
Jag var också på mina barns skolavslutning alldeles nyss. Deras pappa dog förra året. I år var jag alldeles ensam där. Det var hemskt att se alla andra barn som hade både mamma och pappa med och mina älskade barn hade bara mig, mormor var också med men jag menar bara en av sina föräldrar. Det var så hemskt. Nu väntar väl ännu några dagar av ledsamhet som det alltid gör när vi gjort "familjeaktiviteter". Livet är så orättvist ibland. Varför får inte alla bli gamla och uppleva sina barns uppväxt när en del blir 90 och inget hellre vill än dö. Vem bestämmer?

Marianne 090611 22:19
Ikväll har jag varit på vårt barnbarns skolavslutning i domkykan så vacket de var som vanligt o naturligt vis innefinner sig tankarna Ifjol va du med oss där min älskade man vem kunde ana att jag idag skulle sitta själv där o bla lyssna till en barnkör som sjöng "Aldrig ska sluta älska dig" jaha där kom tårarna men va tvungen dra i handbromsen hårt . Du skulle ju varit me mig/oss . Kram på till er alla på Mista ha de så gott de går !

Heléne 090610 21:38
Jätte kram till dig Helena. Även en kram till alla på mista.

Marianne 090609 16:23
Kära Helena ! Jag säger som Lena tänker mycket på dig och hur du har det just nu det vet och förstår man då vi alla här på Mista varit i samma situation . Just nu är ju allt så svart o svårt för dig med allt just bara det att prata med o försöka förstå barnen hur dom tänker och känner då du själv är i stor o djup sorg . Jag säger som jag sa förut man får ta dagen som den kommer jag känner direkt på morron om de ska bli en sån där "ap-dag" man kan ju ej göra nåt åt det det blir bara så och är ju ej så konstigt . 1000 - kramar till dig o dina barn .

Lena 090608 16:07
Hej Helena jag tänker så ofta på dig och hoppas att du har nära och kära runt omkring dig som kan hjälpa dig med praktiska saker och naturligtvis ge dig den tröst du vill ha jag minns så väl den tiden efter min mans bortgång hur borta jag var jag kunde inte tänka klart och den hemska värken som jag hade i magen varje dag var hemsk men man klarar det också fast man inte tror det, det tar tid men det måste få göra det Många goa kramar till dig och dina barn

Marianne 090607 21:30
Helena -gumman glömde säga det är inget konstigt att man i sin sorg Får vara både arg o frusterad det är helt naturligt när de är extra slitsamt har jag tänkt "varför lämnade du mej me detta " de är också naturligt . Kram igen på dig .

Marianne 090607 21:28
Helena -gumman glömde säga det är inget konstigt att man i sin sorg Får vara både arg o frusterad det är helt naturligt när de är extra slitsamt har jag tänkt "varför lämnade du mej me detta " de är också naturligt . Kram igen på dig .

Marianne 090607 21:28
Helena -gumman glömde säga det är inget konstigt att man i sin sorg Får vara både arg o frusterad det är helt naturligt när de är extra slitsamt har jag tänkt "varför lämnade du mej me detta " de är också naturligt . Kram igen på dig .

Marianne 090607 21:27
Helena -gumman glömde säga det är inget konstigt att man i sin sorg Får vara både arg o frusterad det är helt naturligt när de är extra slitsamt har jag tänkt "varför lämnade du mej me detta " de är också naturligt . Kram igen på dig .

Marianne 090607 16:39
Hej lilla gumman . Ja min man hade cancer som han fick gott hopp om att överleva efter operation så fick han en sorts cellgift i form av tabletter att ta en om dan livet ut o dom sa han skulle få ett gott liv 25/30 år framåt , de lät ju positivt men tyvärr efter att bara ha ätit 14 st så blev han sämre pga metastaser som spridit sig i hela hans kropp han somnade in lugnt o stilla på sjukhuset . Våra barn är ju vuxna o har barn o vi lever ju som i en glasbubbla saknaden är så hemsk . Jag har försökt ta varje dag /stund som den kommit o visat sig vara för de mesta har de varit o är så svårt . Från att tex vara ute me min wowwe o känt lite ljusare tankar så har jag fått gå hem o in o gråta o bara låtit de komma de finns ingen handbroms för sorgen . Jag har stort stöd av barnen som också behöver stöd o vi kämpar tillsammans i tillvaron . Jag hoppas du har nån som du bara kan typ sitta tyst med gråta en stund hos o nån som bryr sig om dig . Kram till dig o dina barn !

IngMarie  090607 13:24
Många varma kramar till dej Helena. Jag miste min man för 7 månader sedan, han blev 49. Livet känns orättvist. Du befinner dig fortfarande i chock, låt allt ta sin tid, ta emot all hjälp som erbjuds. Tänker på dej och barnen. / Kram!

Helena  090606 18:56
Marianne, vad hände med min man? Hur gamla är era barn? Hur mår du nu efter 8 månader? Hur har du burit dig åt för att ta dig dit du är i dag?

Linnea  090606 18:20
Helena; Ville bara säga att jag tänker på dig. Hoppas du får hjälp med att ordna allt praktiskt kring gården mm.

Själv fick jag "bli vuxen" över en natt när min älskade pappa hastigt dog för 1,5år sen. Jag klarade det och kan ärligt säga att jag är långt mycket starkare nu än när min älskade pappa levde.

*Kram*

Marianne 090605 14:53
Helena , lilla gumman även om jag själv är i stor sorg o inte vet var jag har mig själv alla stunder så önskar jag att du känner hur jag kramar dig,lilla gumman kram kram .

Helena  090605 10:47
Tack ni som svarat mig. Jag sitter här nu en vecka efter att han bara inte kom hem mer, det är ett nattsvart hål, jag kan inte sova, inte äta, mitt hjärta bankar och jag har en konstig smak i munnen. Jag visste inte att sorgen var så fysisk. Hela mitt liv har jag hängt upp på min man, vi hade allt ihop. Alla våra drömmar och planer var gemensamma. Vår framtid var gemensam. Allt jag har att tänka på är borta. Vi har en stor gård som jag inte för mitt liv vet hur jag ska kunna hantera. jag kan inte förstå. Jag väntar varje dag på att han ska komma tillbaka igen. jag vill inte vara ensam.

syster 090604 23:25
Kramar Helena...

Lena 090603 20:55
Hej helena,jag vet precis hur du känner dig ja vi alla här på mista har och är i samma mörker som du just nu befinner dig i.Jag känner så för dig och dina barn och jag vet att just nu är det svårt att finna någon tröst eller ta emot råd men jag kan lova dig att du kommer klara av det här fast det inte känns så just nu.Min man dog för ca 1 år sedan och jag trodde att jag skulle bli tokig men jag har kommit ganska så långt ändå smärtan finns där varje dag men jag har lärt mig leva med den för jag tror att den alltid kommer att finnas där men man kan hantera den .Det finns bra dagar och hemska dagar och man får ta vara på dom dagarna som känns lite bra.Mista har hjälpt mig mycket det är skönt att veta att man inte är ensam och det är alltid någon som kommer med ett tröstande ord.Ta en dag i taget och ta hand om dig.Kram

Gäst 090603 17:26
Helena! Denna sidan är bra om man vill skriva av sig och läsa om andra och även träffa nya vänner. Jag miste min man i cancer och vi har små barn också. Min man var 40 år när han dog och visst blir man chockad över att man inte har honom hos sig längre. Inte ska man bli änka så tidigt. Jag säger bara det är väldigt tufft emellanåt men det går på något sätt kommer du att se. Hoppas du känner att du kan få någon form av tröst här.

Helena  090603 14:44
Hej alla på mista. jag sitter här i förtvivlan vid datorn och vet inte vad jag ska ta mig till. I torsdags kväll segnade min man utan förvarning ihop under en innebandymatch. Ingen andning ingen puls. Trots otroliga kompisar som gjorde allt de kunde gick aldrig hjärtat igång igen. Vi har två små barn. Jag vill inte leva längre och jag orkar inte förstå. Efter 20 år var han mitt hela liv. Han blev 45 år. Hoppas att denna sida kan ge mig något som kan få mig att se att det ev kan komma något som helst ljus in i mitt liv någonsin igen. Allt känns overkligt och hemst, bottenlöst. Jag har inga tårar jag bara sitter här i chock.

Lena 090603 12:10
Ofta så skriver man på mista när allt känns så jobbigt men i dag vill jag skriva fast jag mår ganska så bra. I går så träffade jag min mans bäste vän och hans fru och lilla tös och det är allt lika underbart varje gång vi ses det är som min man är med oss hela tiden framför allt när jag håller den lilla min man skulle bli hennes gudfar men tyvärr så blev det inte så min man hann lämmna oss innan hon föddes så det blev jag som blev hennes gudmor och när jag håller henne så får jag en känsla av att min man är brevid jag kan nästan känna doften av honom det är så härligt och det får mig att må lite bättre ja mina mista vänner det går upp och ner men just nu mår jag faktiskt ganska så bra hoppas ni också får en bra dag Kram

syster 090531 22:48
Tänka att desse dofter kan ge så stark känlsa, jag älskar det. Min mamma dog -87 i leukemi, jag var då 20. Jag har precis som du, Lena en tröja min mamma hade på sig de sisita dagarna. Den luktar mamma... Det är länge sen nu men saknade av mamma finns hos mej varje dag och jag har tröja i skåpet nära till hands. Jag tycker den fortfarande luktar mamma.
Jag har en låt som spelades på min brors begravning, det är min lukt, känsla och connection, liksom. Jag spelar den i bilen, hemma eller på jobbet. Oavsett var eller när jag spelar den känner jag den här närvaron som är viktig för att kunna gråta, längta och sakna.
Jag saknar min brorsa....

Marianne 090530 17:51
Jag förstår hur kämpigt du måste ha de nu . De är bara 8mån sen min älskade man lämnade mig o våra barn . De är som jag sagt förut riktiga ap-dagar man mår så dåligt så man vill ej ens svara i telefon ibland . Men va bra du tittade in här på Mista här kan man ju dels skriva av sig samt ta del av andras situation . Hoppas du o din mamma kan trösta varandra så de inte är bara du som måste känna att du ska va o måste va stark . Kram kram .

Annika  090529 11:21
I dag är det 9 dagar sen min kära pappa dog och 1 år, 5 månader och 1 dag sen min älskade Micke dog.... Hur mycket sorg är det meningen att jag ska orka med egentligen...? Känner mig alldeles tom inombords. Tom på tårar också just nu. Vill gråta men kan inte. Försöker vara stark och stötta min mamma men det är inte så lätt när jag känner mig svag själv. Känns gott att få skriva lite här i alla fall...

Marianne 090529 10:39
De låter så gulligt Lotta jag kan riktigt se er framför mig då ni sitter nära varandra o du får "snusa" på dom !Jag önskar er alla en varm o solig Pingst-helg ! Kramar till alla på Mista !

Lotta webmaster 090523 19:39
När mina barn har duschat, tar de alltid pappa Bennys parfym på sig, då känns han så nära när jag myser med våra söner.
Samtidigt som det gör ont mår jag bra av att känna hans hans favorit parfyms doft.
kram Lotta

Marianne 090522 21:25
Jag har också vissa sake r kvar som doftar bara "du min älskade man" men de gör sååååå ont samtidigt som de känns så varmt o fint . Kram på er mina vänner !

Lena 090522 19:35
Jag håller med dig syster vissa dofter kan göra mig glad och jag kan känna närhet av min man men vissa får mig att sakna min man så mycket att det gör ont,men jag har min mans favorit tröja som han hade dom sista dagarna den har jag haft ända sen han gick bort när jag ska sova och fast det snart har gått 1 år så doftar det fortfarande min man om den och det känns både härligt och tryggt att hålla om den varje natt och jag hoppas min mans doft alltid kommer att vara kvar i den tröjan för det är min största tröst att borra in näsan i den och känna min mans närvaro

Lotta 090521 20:33
Blott en dag ett ögonblick i sänder

syster 090520 23:00
Jag vill börja kvällens meddelande med en kram...
Liljekonvaljer pratas det om. Försommarens starkaste tecken. En blomma som med sin doft väcker känslor och tankar. Mitt råd; dofta och tänk! Jag förknippar många dofter med de två själsfränder som gick bort under 2008 med olika dofter, det gör att jag får en starkare påmminelse om deras närvaro....... Kännsa vacker och nära för mig. Kanske även för er, hoppas det. Ingen dum känsla och tanke,
Jah doftar och drar in alla olika dofter som finns för att behålla mitt minne levande. Vem minns inte mámmas eller morfars doft? Varför inte skapa eller förknippa någon man saknar med en skön och tillfredställande doft?

Jag tycker det är en god känsla, man saknar inte minder men det finns något att känna igen och något att identifiera med.
Lev väl där ute
Kramar från en sniffande syster...

Marianne 090520 16:44
Ja visst Lena de känns för mig som sorgen jagar ifatt mig o jag är i en sån där djup svacka som i okt då min man gick bort . Jag har precis som du hört att så här kan de vara hmmm man hittar ej nåt kul att göra heller för att pigga upp sig själv vilket jag också hört att man ska köpa tex en blomma ja okej jag gör de tittar på den ett tag sen är de lika igen . Önskar mig också en helt glad/skön dag men när kommer den tro ? Kram kram .

Lena 090520 15:40
Hej på er,i dag har det varit en sån där jobbig dag när allt känns så hemskt jag har haft en stor klump i magen av saknaden av min man hela dagen.Man ska gå igenom vissa faser i sorgen säjer dom som vet och jag har nog gått igenom alla och börjat om igen på första känns det som.Jag undrar om man någonsin kommer att få en hel underbar dag igen när man bara kan njuta av livet det är en sån liten önskan men så omöjlig att få,eller hur?Kram till alla er

Marianne 090520 15:30
Hejsan vänner !
Ja idag hade jag en sån där AP-dag igen . Fick för mig i de fina vädret att gå ut o se om liljekonvaljerna va färdiga o nog va dom de ! De blev bara en pyttebukett för helt plötsligt så kommer den där gråten o djupa sorgen över mig = ja de va ju så här vi gjorde förra våren o de är de här små små sakerna som nästan vränger mig ut o in av saknad . Trevlig helg på er alla !

Ingmarie  090516 16:36
Det var ett tag sedan jag var här inne och läste. veckorna springer iväg, jag är tacksam att jag har mycket att göra.Till Lisen och Carin, och andra vill jag rekommendera boken "Sorgens olika ansikten" Den beskriver sorgens faser bra och ur olika perspektiv. Till Lisen: Om du tycker att du mår sämre för varje år, och det gått fyra år, tycker jag att du ska försöka att hitta någon att prata med, kanske behöver du hjälp att gå vidare. I alla fall med att må lite bättre. Sorgen har ingen tid, det får ta den tid det tar, men man ska inte vara rädd för att söka hjälp, den finns att få. Stor varm kram till er alla därute!!!

Marianne 090515 20:22
Jag bor i lägenhet men utemiljön sköts ju av ett team som då bla klipper gräs = idag gjorde dom de o Lena jag fick exakt samma känsla av doften av nyklippt gräs så jag förstår att ni hade en jobbig stund igen även om de inte var min man som gjorde sånt men de är som jag sagt de små små sakerna som river i sårskorpan inom oss . Vi var så omoderna att ej äga en diskmaskin de va min man som skötte de "jag tänker så bra då jag diskar sa han " så nu har de blivit att jag spar ihop ett par dagars disk o naturligtvis kommer mina tankar då så vissa dagar är de blandat me tårar . Kram på er mina vänner .

Lisen 090515 19:58
Hur vet man om man håller på att gå in i väggen och har ångest...
Blir sämre för varje år och det är nu 4 år sen min man dog....jag var starkare innan?!

Lena 090515 19:27
Hej på er ja i dag var det dax att klippa gräset något som jag har skjutit upp för det var min mans syssla och det var så jobbigt att jag nu ska göra det aldrig mer får jag sitta på trappan och titta på när min man klipper gräset och njuta av doften av ny klippt gräs min systers lilla dotter sa i dag när jag klippt gräset att hon tänkte på min man när hon kände doften av ny klippt gräs då var det svårt att hålla tårarna borta ja det är alltid dom här vardags sakerna som blir så jobbiga saknaden efter min man blir så mycke starkare ja jag undrar hur jag ska klara av den här sommaren men jag tänker som dig Marianne vi har våra män nära oss för alltid. Kram på er

Marianne 090514 21:30
hejsan Jakob ! Nej du ska veta att här på Mista är man aldrig ensam ! Här har jag funnit mina riktiga vänner att dela sorg glädje vardagliga ting med . Idag har jag t.e.x. jag har bara en pytteliten balkong gjort som vanligt ett par balkonglådor med blommor men sorgen kom då inte min man va med mig gav den vanliga komentaren = va fint du gör men de hör ju ihop me sorg /minnen som man tyvärr möter i alla små pytte saker man gör /upplever varje dag /stund . Ja som jag sagt kan ej njuta fullt av ljuset/vårn o dess dofter jag blir alltför påmind av hur gott livet kunde ha varit .Men vi kommer ju alltid ha våra kära nära oss hur än allt är . Kram på er mina vänner .

jakob 090514 20:18
Tack för ni finns, jag behöver läsa att jag inte är ensam.

Linnea  090514 18:37
Idag är det 1,5år sen älskade pappa så hastigt lämnade jordelivet.

Tiden går men saknade bara växer

syster 090513 20:43
Tack Marianne..

Idag är det ett år sedan en av mina bästa vänner dog.
Jag saknar honom.
Årsdagen när min bror gick bort närmar sig, även det här året blir tungt.

Men solen gick upp idag också och troligtvis gör den det i morgon med...

Kram på er

Marianne 090512 20:09
hej Syster de är klart att vi här på Mista bryr oss . Det är så skönt o fint att gå in här o läsa begrunda hur vi alla har det i vår sorg o ta del av varandras dagar o hur vi har det i vår vardag som helgdag . Här har i alla fall jag mina RIKTIGA vänner som jag ej ens sett men såååå värdefulla för MIG ! Allt gott till ER alla . Kram

syster 090511 22:54
Tänk att det kan gå flera veckor, ibland månader innan man kommer in och skriver en rad. Och alla här bara bryr sig... Helt fantastiskt. Ni som svarat mej på mina inlägg...kramar till er! Ni är enastående medmänniksor och det känns som ni finns på riktigt i mitt liv.
Jag känner min bror och jag vet vi kommer till en lösning, utan medium. Han finns hos mej och jag känner att han vill mej nåt. Och jag vänder tjurigt bort blicken för han ska ta en riktig kontak.

Ta hand om er

Viveka 090511 14:40
Så länge vi har varandra så är vi inte ensamma.

HELÉNE  090511 11:21
Hej alla mista vänner....
de va länge sedan jag va här inne o skrev..tiden bara rinner iväg 2 års dagen närmar sig..man märken på lillflickan hur fort tiden går..
VA RÄDDA OM ER DÄR UTE..
Kram från mig

Lena 090510 17:36
jag håller med dig Marianne den här tiden är så vacker ute och våran trädgård som min man älskade är så grön och blommig och fin men fy det gör ont när jag går ut i den det är som att jag inte klara av att njuta av allt det underbara jag vill så gärna men jag kan inte men jag hoppas att en dag så kanske det kommer att kännas bättre. Sköt om er

Marianne 090510 11:22
Så skönt att ER dag blev fin trots ovädret o de behövs som din mans kompis nån som lättar upp det i våra som jag kallar "Ap-dagar o stunder för själv orkar man inte vissa dagar . Va modigt o fint av dig att låta dig tatueras o med ängla-vingar gud så gulligt . Ja Lena då har vi klarat av våra mäns födelsedagar b.l.a.J ag bearbetar just nu naturens alla dofter o de griper tag i mig de också de är så vackert med häggen o syrenerna o saknaden blir så stor igen . Ha de gott ! Kram

Lena 090509 20:46
Tack snälla Marianne ja i går så skulle min man fyllt 44år och jag var så orolig hur dagen skulle bli hur det skulle kännas att han inte var med men det gick jätte bra det blev en fin dag jag var och gjorde en tatuering som föreställer ett hjärta med änglavingar och min mans namn under den blev så fin sen när jag kom hem var min syster och hennes små tjejer och min mamma här och vi hade en härlig dag sen på kvällen kom min mans bäste vän och hans fru och fikade men det lustiga var att det hade varit solsken och fint väder hela dagen men när min systers lilltjej och jag skulle tända ljuset i körsbärsträdet så blev det jätte oväder på en gång ljuset slocknade hela tiden min mans vän skrattade och sa att det var min man som gjorde ovädret för han blev trött på allt sentimentala vi höll på med vi börja skratta och struntade i ljuset dagen var fin och jag vet att min man var med oss hela tiden nu har jag klarat av den här dagen och jag är nöjd.Kram

Marianne 090507 21:16
Här på Mista delar vi all sorg med mera ! Jag delar dagen imorrn med ER Lena med de dina !Kram kram o på er övriga !

Lena 090507 16:48
Nej min lilla Alex bor inte långt från mig vi träffas ganska så ofta jag har tur som har min mamma syskon och syskonbarn nära mig.Ja imorgon så skulle min man fylla 44år och jag hoppas att dagen kommer att gå bra utan allt för många tårar.Och Alex det var jätte fint skrivet av dig du är så underbar vi ses i helgen. Kram på dig och alla ni andra mistavänner

Marianne 090506 5:54
Ja du Alexandra när nån rycks ifrån en så tappar man fotfästet totalt min man gick bort för exakt sju mån sen idag ! Efter många år tillsammans så känner man sig bara som en halv som människa så kommer alla de dagar man blir extra nere ,jul/påsk o födelsedag , jag o mina barn firade nyss hans födelsedag i en minneslund . Vi tände ljus o bara satt stilla o tyst med nyutslaget magnoliaträd bredvid oss i solen samt den fina fågelsången . Hoppas du inte bor allt för långt från moster Lena än du kan göra henne sällskap under körsbärs trädet på fredag . Kram kram .

alexandra 090505 21:47
Hej, jag är systerdotter till Lena som brukar skriva här. Hennes man var min morbror/stöd/mentor genom en tuff period i mitt liv. Jag saknar honom så det gör ont. Jag saknar hans sett att gå, prata, föra sig och jag saknar allt han symboliserar för mig.
Snart är det hans födelsedag.
Det finns inte känslor, tankar och rum nog för att beskriva hur mycket jag saknar honom.
Det finns inte tid, luft, kärlek och ord som beskriver hur mycket jag älskar min "monster lena" och hur mycket jag beundrar hennes styrka.

åsa småland 090504 23:15
Hej !! Tiden rinner iväg. Otroligt men sant ,snart 3 år sedan min man gick bort 48 år. Jag har i helgen flyttat från vårt hus som vi köpte för 20 år sedan. Det känns bra och skönt för jag orkade inte med allt vad ett hus innebär, orolig varje dag att något ska gå sönder osv. Men nu har jag vågat ta steget men det har varit en tuff tidsedan i julas när jag bestämde mig. Många som inte förstod mig när jag mest av allt behövde få lite postiv energi.Jag har gråtit många gånger och känt mig så ensam i alla beslut. Nästa fredag ska jag lämna nycklarna till huset och det ska bli så skönt. Men visst kommer jag att sakna det men jag måste gå vidare i livet. Det är så skönt att slänga och rensa bland allt vi samlat på oss under alla år. Båda mina 2 stora tjejer har flyttat och pojken bo kvar hemma 16 år. Det kommer bli tyst och tomt och helgerna är värst och tråkiga. Då känner jag mig så ensam. Men jag hoppas det blir en bra sommar då jag har mycket att fixa med mitt nya boende bostadsrätt med trädgård. Men jag hade tackolov många härliga gamla vänner som hjälpte mig att flytta. Tänk att jag klarat av 3 år ........

Marianne 090504 16:37
Lena va snällt att du tänkte på mig 1Maj o jag hoppas de är fint väder på fredag , de låter så gulligt o fint att du tänder ljus under körsbärsträdet jag önskar dig en fin stund då ! Kram kram !

Lena 090504 12:01
Vad skönt att du fick en fin dag på din mans födelsedag och att du hade en känsla av att din man var med er.Jag hoppas att jag kommer att känna så på fredag när det är min mans födelsedag,min man är begraven i sitt hemland så tyvärr kan jag inte besöka den så ofta men jag har hans körsbärsträd som jag kan ha en liten minnes stund vid jag ska tända ljus vid trädet som i år blommar mer en vad det har gjort förut det är så vackert och stort det är som att min man visar att det är här han har sin plats och inte där han är begravd. Kramisar från mig

Marianne 090503 16:57
Jag sitter o läser bla från dig "Gäst" jag håller med dig att nånstans har vi ett pytte litet skafferi med lite kraft för att orka gå vidare i vår sorg o saknad . Men du har de nog väldigt kämpigt som har SMÅ barn o försöka vara glad o så med dom . Mina barn är ju vuxna o har själva små barn som jag då bara orkar ta mig an korta stunder fast jag ville ha dom hos mig ännu mer . Ja vi har i alla fall försökt ta till vara på min sen i okt bortgågne mans födelse-dag med jordgubbstårta o sen besöka minneslunden o sitta en stund bland nyutslagen Magnolia o vacker fågel sång det blev en fin dag 1-maj -dag trots allt . Jag tror han kände att vi fira honom för det kom en så konstig stark känsla som jag ej kännt förut . Håller också med att de vore skönt dra ner persiennerna o gömma sig trots att sommaren är på intåg . Kram på Dig o dina barn o naturligtvis alla ni andra .

Gäst 090503 15:59
Det är nog så att det blir svårare med sorgen framåt våren och sommaren. Det är inte roligt att vara ensam och se andra som har varandra kvar. Jag miste själv min man förra året. Han dog i cancer endast 40 år gammal. Vi har ganska små barn så för deras skull måste jag ta mig ut i det fina vädret men annars hade jag helst stannat inne och rullat ned persiennerna och legat i soffan och tittat på TV. Jag är inne på min andra vår och det har inte blivit bättre. Min egen pappa dog för 5 år sedan och min mamma tycker också att det är sorgset med våren. Det råd du får av mig är att låt din mamma vara ledsen och sorgen måste få komma ut om hon behöver det. Du förlorar inte henne pga detta i alla fall. Människan klarar mycket mer än vad man tror har jag lärt mig de senaste åren som varit fyllda med sjukdom och död.

Karin  090502 22:19
Hej alla,
I början av augusti dog min pappa plötsligt, 66 år gammal. Det som jag varit så rädd för hände. Pappa... Det går ändå, kanske var jag starkare än jag befarade. Men det jag inte vet hur jag ska klara är att hjälpa min mamma. Efter mer än 40 år tillsammans med pappa står hon nu ensam. Det har varit så mycket för henne i höst och vinter. Ensam i ett stort hus på landsbygden, massor att ensam hantera. men värst av allt sorgen.. Och när det verkade ha blivit lite bättre föll hon plötsligt i en jättesvacka nu i vår. Det är som att hennes situation blir mer påtagligt svår för henne när alla andra gläds åt sol och vår. Hur ska jag hjälpa henne? Vad tror ni? Jag känner att det ofta blir så fel. Svårt! Hon har svårt att sova och blodtrycket är högt, hon är sliten av sorgen både själsligt och fysiskt. Är rädd att förlora henne också.

Gäst 090501 6:31
Hej alla!

ja canser är en hemsk sjukdom. Miste min mamma i lungcanser för snart 4 år sedan och jag saknar henne vansinnigt mycket.

Stora kramar till er alla
Marica

Lena 090430 18:09
Jag trodde också att min man skulle klara av sin cancer han var ju ung och stark men alla behandlingar och mediciner bröt ner honom totalt och den hemska cancern som hela tiden hittade vägar att sprida sig.Jag skickar varje månad ett bidrag till lungcancerfonden det började min man med efter att han fått sin dom och jag forsätter att göra det jag hoppas att dom en dag hittar ett bra motgift mot den hemska sjukdomen.Marianne jag hoppas du kan få en bra dag på din mans födelsedag min mans födelsedag är i nästa vecka och jag vet inte hur jag ska klara av den men en sak ska jag faktiskt göra Jag gamla kvinna ska gå och göra en minnestatuering på min mans födelsedag så att jag gör något speciellt för honom jag hoppas att det blir en fin dag.Kramar till er alla

Marianne 090430 17:16
Vilket bra inlägg "gäst" de krävs sån styrka att göra sin röst hörd o som du anser vi orkar inte . Då jag berättar vilken form av cancer min man hade har dom aldrig ens hört talas om den samt att Där saknas forskning . Stackars granne du har som är så naiv så hon tror alla överlever / ja de trodde jag också att min man skulle göra men man ser de blev ej så . Imorrn är hans födelsdag han va stolt över den för då flaggas de över allt sa han . Jag har köpt jordgubbar o ska göra tårta precis som förut o barnen o jag far sen till minneslunden i stilla tankar . Kram på er !

Gäst 090430 12:38
Jag har också mist min man i cancer. Jag slås fortfarande med häpnad över alla dessa cancerfall med dödlig utgång som vi har i vår omgivning. De allra flesta har ju faktiskt cancer i magen, lungor och tarmar och andra inre organ. Jag skulle vilja ropa högt att forska ordentlig inom dessa områden också. Många tror att man inte drabbas av cancer så ofta i dessa organ som i bröst och prostata men det är fel att tro detta tror jag. Forskningen har nog inte kommit så långt som många tror.
En granne till oss sa rent ut att hon trodde att man i stort sett överlevde de flesta cancersjukdomar. Hon är inte ensam tyvärr. Egentligen skulle vi som mist någon i cancer göra vår röst hörd på något sätt. De krävs dock ork för detta men det har vi kanske inte ännu.

Marianne 090429 17:39
Hejsan vänner ! Ja visst har vi o är isamma sorg här , idag har jag haft som jag säger en fruktansvärd "Ap-dag" trots att man ska möta ljuset o våren o njuta . Men de går inte ,jag läser från dig Carin låter så lika fast de ä bara ett halv-år sen min man gick bort i en annan ovanlig cancer o från att ha varit en stor o reslig man så gick de på två mån att de fanns inget kvar av honom . Jag va ju hos honom varje dag på sjukhuset o då man gick hem så mådde man ju pyton av att se honom nästan förintas men in i de sista hade man hoppet . Då jag går ut me min wovve = många gånger per dag så kommer tanken detta kan ej va sant att han ej finns mer så kommer vi in o de är så tomt så tomt o tyst o sant , t.o.m wovven letar än efter husse o söker bland folk då vi är ute . Stackars djur dom kan ju ej prata HUR dom känner men vi försöker trösta varandra så gott de går . Kram på er alla !

Sida 2/11  « föregående | nästa »  gå till: 

Tillbaka till mista.se

 


Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor