En Gratis Gästbok från gastboken.com .:. Felicera

Felicera

Namn

Meddelande

(Totalt 6 inlägg)

"Ingen fara" svarade hon och satt av hästen. Hon lyfte sedan av Branna, hon höll flickan i famnen och gick in i värdshuset där hon blev tilldelad ett rum. Matt lade hon flickan i den ena sängen och sig själv i den andra.

Han vaknade trött till och satte sig upp i höt. "Vad sjutton ..." sa han gäspandes. Han pallrade sig upp ur höt och ner från loftet. När han såg henne skyndade han sig snabbt fram och tog tag i hästen och ponnyn. "Ber om ursäkt att det tog tid frun" sa han artigt till Polgara

Hon stannade utanför ett värdshus och väntade på att en stallkneckt skulle komma ut.

"okej" mumlade hon trött och lutade sig matt bakåt igen innan hon somnade om. Det var så lugnande att sita på hästen, den vaggade frammåt

Vägen låg öde och svart, inga ljud hördes sånär som på det rytmiska klapprandet av hästens hovar,och trippandet från den robusta bergsponnyn som outtröttligt traskade på vid jättens sida. Ljudet var sövande och vaggande, hon nickade till då och då, men då hon rest otaliga gånger med sin far var hon van vid att sitta på hästryggen och halvsova. Ändå var hennes sinnen på högspänn, något hon blivit upplärd att klara av. Minsta ljud fick henne att öppna sina mörkblå ögon och studera omgivningarna, men det fanns aldrig någon där. Snart kom månen fram bakom molnen, vägen blev genast ljusare och gräshopporna började spela en månskensserenad, en show bara för henne. Hon rycker till lite då Branna börjar tala med en sömnig röst. "Vi är påväg till felicera" svarade hon enkelt, och nu kunde hon faktiskt se ett svagt sken en bit bort på vägen, de skulle med största säkerhet vara där innan gryningen. Och mycket riktigt, efter någon timmes ritt slöt sig snart byns hus runt dem som en trygg famn och hon kunde andas ut igen.

Hon vaknade till frammåt morgonen när de bägge närmade sig den lilla byn. "Vart är vi?" mumlade hon trött fram och satte sig upp lite mer ordentligt istället för att luta sig mot sin faster. Med trötta, knappt öppna ögon såg hon sig om och försökte placera omgivningen i mågot minne men det gick inte, hon kom omöjligt ihåg det här stället hur hon än försökte.