|
(Totalt 5 inlägg) |
 |
|
Han gick ut från palatset och stannade på den eleganta trappan.
Han Legolas, var arvinge av tronen. Knappt att han kunde tro de. Visst kunde han hantera pilbågen bättre än många andra, men de krävdes så mkt mer?
Ett elexir bryggd av en mäktig trollkar hade dömt honom till minnesförlust. Kunskaperna fanns men doldes av ett ondske fullt mörker.
Hans kropp krampade sig av smärtor, huvudvärken var tillbaka. likt dödsregnet som krossade allt levande, krossade smärtan hans tankar. Förblindade hans ögon från allt annat än mörker.
Han föll ner på knä i ett skrik av krämpor.
|
|
|
|
|
Såg på Legolas en kort stund. Hon måste till skogen nu. Den kallade på henne. "Ni får ursäkta mig." sa hon och reste sig upp och lämnade salen.
Över till Ingenmansland |
|
|
|
|
den dagen då hon hade lämnat honom hade hon tagit med en stor del av hans hjärta.
Kärlek? vilket skämt...
Men hans tankar blev avbrutna av en liten ekorre som kilat fram till honom, och stod och drog i byxbenet.
han böjde sig ner för att höra vad den ahde och säga när han sedan kom på de.
"Åh nej jag är sen!"utbrast han och sprang omkull ekorren mot palatset.
hela vägen dit förbannade han sig själv för att ha glömt mötet.
Han tog trappan i stora språng, tog ett djupt andetag utan för de massiva dörrarna.
Han höjde handen och skulle just till och knacka då dörrarna öppnade
"ur- urss -ss-äkta jag är sen"stammade han frma och gick skamset till sin plats |
|
|
|
|
| Hon satt och diskuterade med sina rådmedlemmar i den stora salen. Hon såg mot den tomma platsen som Legolas egentligen skulle sitta på nu. Hans smärta kunde hon känna men hon kunde inget göra för att hjälpa honom då han måste ta sig igenom det som hänt själv. |
|
|
|
|
Han stod nere vid stranden av den stilla och tysta sjön, djupt försjunken i tankarna.
Den tanken som plågade honom varje dag.
Angel.
Hon hade lämnat honom, krossat hans hjärta.
Hans livskärlek... |
|
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|