|
(Totalt 216 inlägg) |
 |
|
Han märkte inte när hon kom in men han kände sig snabbt iaktagenNär han vände sig om svor han lågt flr sig själv. Galadriel hade sett det. Han klädde sig därför snabbt och av vana tog han sitt svärd och satte det i bältet. Sedan när han kom ner så var Nightmare redan sadlad och redo. "Åt vilket håll stack hon?" sa han frågandes. Skötaren pekade och han nickade. Crystal höll sig gämter när han for efter.
Över till ingenmansland |
|
|
|
|
Och just det ja! Hon glömde ju att säga en sak. När hon kom in till hans rum så svartnade det för ögonen. Kanske var det för att hon fick sådana tårar men hon blev också frustrerad. Hur kunde han? Och varför ljög han för henne om att det var bra? Hin bara stod där. Som förfrysen. Sedan vände hon om och sprang därifrån. Hon klarade inte av att se smärtan, som egentligen var hennes fel. Hon sprang till stallet i ren dunhet och satte smärtandes upp på Shadow. Gråtandes manade hon på honom till INgenmansland.
Över till ingenmansland |
|
|
|
|
| I samma stund som hon försvann kände han sig övergiven och ville inget hellre än att rusa efter. Med en suck reste han sig slutligen upp och gick fram till sin brasa. Där drog han ett djupt andetag och såg ner mot benet. Ännu mera hade blivit infekterat. Han tog fram en pinne och satte i munnen innan han förde ett spett till elden som brann lätt och lät det bli varmt. Sedan förde han det till benet och lät det skämda köttet på hans ben bli bränt. Det är bra och hjälper faktiskt en hel del. Sedan tog han fram sin dolk och bet ännu hårdare när han skar loss det nu brända köttet. Sedan brännde han det igen och blödningen slutade. Nu när han skurit bort det och dessutom bränt direkt så borde det ändå hjälpa snart. Men smärtan. Den var överallt i hans sinne nu, det ända han kände var smärtan. Det var så att det svartnade framför hans ögon men han kan inte ge upp, han varken kan eller får. |
|
|
|
|
| Hon log och reste sig upp. "Då låter jag er ta hand om det, kom in till mig då ni känner er redo" Sedan gav hon honom en kyss och fortsatte ut ur rummet. |
|
|
|
|
| "Bara jag får göra liter pappersarbete och så först." sa han och log mot henne.Han var sedan tyst en stund och bara beundrade henne. "För dig orkar jag allt." sa han sedan ömt. |
|
|
|
|
| Hon suckade en aning och lade ner hennes huvud för att vila. Kanske kunde de rida en sväng idag. TIll skogen eller något. Hon skulle behöva plocka lite nya örter. Alla började att ta slut. Och än vågade hon inte rida själv. Det var för hemskt. "Har du ork att följa mig till INgenmansland idag? Måste plocka några örter och besöka en speciell källa" |
|
|
|
|
| Han såg mot henne. "Det gör jag inte." sa han enkelt. Han gör det heller inte. Han säger bara inte att det är perfekt, men det kan ju också bli så mycket sämmre än det är nu. |
|
|
|
|
| Hon såg djupt in i hans ögon. "Jag hoppas att du inte ljuger" Men inom henne bredde sig oro och tvivel inom henne. Varför ville han inte låta henne ta hand om honom? Han hade ju gjort s mycket för henne.. |
|
|
|
|
| Han skrattade till. "Det är okej, jag lovar." sa han lugnande och förde upp hennes ansikte försiktigt. Ömt gav han henne en kyss och log mot henne. "Jag ber, lite på mig." sa han milt. Att benet i själva verket blivit värre utan att vilja läka oavsett vad han gjort är en annan femma. |
|
|
|
|
| "Jag låg och tänkte på dig, och då sov jag verkligen bra men oroat" Hon fick den där bekymmelsevecket mellan ögonbrynen. "Kan jag inte få titta på ditt ben nu vännen?" Sade hon och kysste honom på bröstet. Hon var så hemskt orolig. Tänk om han har fått en infektion? Och det gått in i blodet? |
|
|
|
|
| Han log lätt mot henne och lade försiktigt sin ena arm runt henne där han låg med henne nära sig. "Jag sov gott, men jag fördrar helt klart uppvaknandet." sa han och log. Att han inte sov helt bra pågrund av benet är en annan femma. Men inte ska hon dras med hans bekymmer heller! "Och hur sov du min fagra dam?" sa han sedan och strök undan en slinga från hennes ansikte försiktigt. |
|
|
|
|
| Hon lade en hand på hans mage och kröp närmare för att få känna hans värme. Åh. Så hon kände sig trygg och älskad. Hon andades in djupt och log för sig själv. "Har du sovit gott?" Frågade hon och strök sin hand över hans bringa. Kanske kittlde hon honom ibland då de långa naglarna tog i. Men det tyckte hon var en aning charmerande. |
|
|
|
|
| Han valnade sakta och blinkade lätt för det starka ljuset. Ganska direkt kände han att någon annan var där och kollade åt sidan. Ett leende spred sig över hans ansikte. "God morgon min fagra ros." sa han milt och såg på henne. Han kan inte se sig mätt på henne. Hennes hår, hennes gyllene hår är som guld i solen där hon lgger gämter honom. Hennes vita hud skiner som nyfallen snö, och hennes vackra, ack så vackra ögon trollbinder honom utan svårigheter. Det ändå som störde honom var att hon ännu bar spår av hans misslyckande, hans misslyckande att skydda henne. |
|
|
|
|
| Fyra dagar hade passerat och nu återstod bara ett smärtande revben och blåningar. Över hennes vira kropp prydde det tillsynes blågula märken över allt. Men annars var hon så gott som återställd. Allt tack vare Höner. Det var en tidig morgon och hon vaknade av att en fågel kvittrade vi dhennes fönster. Åh! Vad vackert detta rum var. Galadriel drog snabbt på sig en rock och gick med tyst steg över till Höners kammare och kröp ner bredvid honom där han låg och sov. Hon hade oroat sig för han de sista dagarna. Benet.. Det behövde hon ta en titt på. Solen låg på och hennes hår glänste. Äntligen tycktes livet gå åt rätt håll igen. |
|
|
|
|
| Han kände sig plöttsligt iaktagen och såg mot dörren, det var fältskären och han skakade på sitt huvud varvid denne nickade och bugade innan han försvann. |
|
|
|
| Sida 1/15 « föregående | nästa » gå till:
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|