|
(Totalt 216 inlägg) |
 |
|
| "Tack" Sade hon och log och drog tröttsamt en hand över hans mjuka kind. |
|
|
|
|
| Han såg ner mot henne. "Om du inte vill eller inte orkar så gör vi det inte." sa han lugnt. |
|
|
|
|
| Vem kunde hjälpa henne i skogen nu? Allting var ju bra. Förutom revbenen och orken förståss. "Jag tror inte att det finns något att finna där när man söker efter det" Sade hon. Galadriel hade sökt efter Cemi för länge nu.. Kanske visade hon sig då hon inte längre sökte. |
|
|
|
|
| "Tyvärr, men vi ska få dig frisk i första hand." sa han milt och log. "Tydligen finns det några i skogen som kan hjälpa så vi tänkte ta dig dit." sa han förklarande till henne. |
|
|
|
|
| Hon log men hennes uttryck ändrades snabbt då hon kände hur revbenet gjorde så fruktansvärt ont. Hon hade ju trots allt brutit det. TYvärr. "Får jag se ditt ben" Sade hon sedan med en ansträgning att låta frisk. |
|
|
|
|
| "Varit med om värre!" sa han lugnt och log mot henne. Han strök sedan en slinga ur hennes ansikte. "Hur är det med dig? En mångt mycket viktigare fråga." sa han sedan milt. |
|
|
|
|
| Hon svalde vattnet med en sådan kraft. SÅ gott hade nog aldrig vatten varit förut!Först när bägaren var slut andades hon ut. Och log ett slitet leende mot Höner. "HUr är det med ditt ben?" Sade hon och såg mot honom med ögon som mist en bit livs glans. |
|
|
|
|
| Han såg lite förvånat ner på henne i sin famn ochlade henne i hennes säng igen innan han tömde upp en bägare med vatten åt henne och satte den mot hennes läppar.Försiktigt hällde han lite i hennes mun och stödde huvudet med sin andra hand. Först nu när det gått ett bra tag så kände han av såret på sitt ben men sköt undan smärtan som kom med en viljeansträngning. |
|
|
|
|
| Hon hostade till och lade handen för både mage och mun. "Kan jag få lite vatten" Viskade hin hest och utmattat. |
|
|
|
|
| Han såg mot henne och stannade upp innan han skulle gå ut ur rummet. Det hade lyst lustigt under manteln så han lyfte försiktigt och nyfiket upp den och rynkade pannan. Inget hade hänt vad han kunde se. |
|
|
|
|
| Hon försökte att le men det tog emot. Nog kunde han kanske se att hon försökte. Försiktigt lade hon sin hand på magen och kände inom sig vad ont det gjorde. KOm igen! Tänkte hon och kände hur den där söta värmen började att strömma ur handen. När allt var över kände hon sig helt utmattad men blödningen var i alla fall stoppad. I stället för att frysa svettades hon nu istället. Kanske hade hon dragit på sig en förkylning. |
|
|
|
|
| "Jag är här." svarade han milt. Han hade förstått henne utan problem. Försiktigt, som att han höll en nyfödd eller en fågelunge tog han upp henne i famnen. |
|
|
|
|
| Hon som på något vis kände hans närhet och ville skrika. MEn hennes läppar var så torra. Så hemskt torra. Därför blev allting bara till ett mummel ifrån början. "H" Började hon med och hennes panna rynkades då det syntes att hon försökte att öppna sina ögon. "Hnr" Blev det sedan. Hon föröskte i alla fall att säga hans namn. Men det var inte sä lätt då det kändes som Sahara öknen i munnen. |
|
|
|
|
| Han nickade och gick fram till henne. Som skydd för vägdammet ochfolks blickar drog han av sig sin mantel och svepte runt henne. |
|
|
|
|
| "Det syns på henne att hon tänker, så hon börjar återfå sitt medvetande." Sade mannen med en röst fylld av oro och tvivel." Så ni borde resa genast" |
|
|
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|