|
(Totalt 216 inlägg) |
 |
|
| När har det börjat värka så hon kan resa?" sa han frågandes och såg mot mannen. |
|
|
|
|
| Även om hon var medvetslös var hon fortfarande med i sinnet. Tänk om hon kunde heela sig själv? Fanns det ingen möjlighet till det? |
|
|
|
|
| När han hörde henne tala där inne så gick han in igen men till sin besvikelse såg han att hon ännu var medvetslös. Men hade han egentligen trott att hon skulle vara vaken redan?? |
|
|
|
|
| Hon började att prata i sin höga feber då halluciantioner örjade sätta in. Som hon drömde. Allting var så konstigt. Och den där örtblandningen som han tryckte in i hennes mun var inte direkt det bästa hon någonsin smakat. |
|
|
|
|
| Han kollade på henne. Sedan gick han ut ur hennes rum och skickade iväg en page att göra i ordning en vagn med massa mjuk halm i och en filt över halmen så det inte kom i såret. |
|
|
|
|
"Jag gör allt ni ber mig om" Sade han och började röra ihop med röran som han skulle ge den vackra kvinnan. Han lade också på ett förband med en blöt handduk runt hennes mage för att pressa ihop kärlen. Det skulle hålas kallt så länge som möjligt så att kärlen drog ihop sig.
Galadriel fick en rynka mellan pannan. Precis osm om hon vore vaken och misstyckt om det kalla vattnet. |
|
|
|
|
| Han nickade sakta. "Du följer med." sa han sedan efter ytterligare en stunds tystnad. |
|
|
|
|
| "Jag ska ge henne lite som lindrar smärtan om en kvart. Därefter så får hon resa med vagn, det hoppas jag att ni förstår. Ta med er en som kan sitta och bevaka henne under hela resan" |
|
|
|
|
| Han nickade och såg stint på henne. "Klarar hon av att resa?" sa han och kollade mot honom. |
|
|
|
|
| "Jag vet att kinnorna som bor i skogen kan hjälpa er. De har ärter och krfter nog att läka med sina händer" |
|
|
|
|
| "Jag förstår..." sa han och märkte själv hur sorgsen han lät. Han kände tårarna trycka men blinkade bort dem. |
|
|
|
|
| "Du bör söka upp en som har örternas makt. Jag är helt utom kontroll" Sade han och skakade på huvudet. "Men om hon inte får hjälp inom 24 timmar så är hennes liv förorat" |
|
|
|
|
| Han såg mot honom och nickade. Han litar, eller tja, så nära litar som det går på denna fältskär. Han nickade sedan sakta när han talat igen. Orden hade känt värre än tusen piskrapp för honom. "Men hon kan klara sig?" sa han med vad han hoppades var en staig röst. |
|
|
|
|
| Han tog om hennes panna och kände att febern hade spritt sig. Så hemsk hon såg ut. "Snäla, jag måste få undersöka hennes kropp" Han tryckte på hennes armar, hennes rygg och kom tillslut til magen. Där rev han upp klänningen och det stora blåmärket visades sig. Där hummade han för sig själv och lade en hand på hennes mage och skakade på sitt huvud. "Hon är illa ute" Sade han sorgset. "En blödning i levern förmodligen och två brutna revben samt en hjärnskakning skulle jag kunna anta" |
|
|
|
|
| Han såg mot fältskären med lugnt ansikte. |
|
|
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|