|
(Totalt 216 inlägg) |
 |
|
| Hon förökte att öppna ögonen men det var så himla jobbigt. Hon hatade det här. Det enda hon ville göra var att lägga armarna om hans hals. Hennes äskade. |
|
|
|
|
| En vakt som insett att det skulle bli svårt att sitta av med henne i famnen hade skyndat sig fram och han fick ta emot henne medans han satt av. När han väl stod på marken igen så tog han henne åter och Nightmares skötare tog hand om hingsten. Själv gick han med henne i sn famn till hennes kammare. Han hade sett till att hennes saker flyttats till det rum som hon önskat så han gick dit och lade ner henne. Inte långt efter kom en fältskär. |
|
|
|
|
| De hade lsutat att blöda ur hennes näsa. Men nu började bödningen inom henne ta sig och magen började få en kula och bli blå. Det började dessutom att rinna blod ur hennes mun. Hon mådde så hemskt illa. SOm om hon vore gravid eller något. Det illamåendet.. |
|
|
|
|
När han hörde ett ljud utanför kollade han nyfiket ut genom fönstret och bleknade en aning. Innan någon riktigt fattat vad som hänt hade han gått nedför alla trappor och sadlat å tränsat sin hingst och gav sig av. (Läs på övrigt för att se vad som hänt)
Han såg upp från henne och såg borgen. Ängsligt kollade han ner på henne i hans famn och kände hur oron steg inom honom. Hon måste klara sig, hon bara måste! Sedan drog han ett djupt andetag och sansade sig och sträckte på sig och vart allvarlig men mindre ängslig i ansiktet och när de kom in på borgsgården tystnade de som såg dem och de som inte gjorde det tystnde för att alla andra gjorde det. |
|
|
|
|
| Han stegrade sig ¨på borggården och frustade så att näsvingarna darrade. Ett högt skri ljöd som följdes av ännu ett till. "Snabbt, kom, Hon är i fara" |
|
|
|
|
Hon drog en slinga ur hans hår. "Om du tillåter mig så ska jag rida iväg till Lorien och hämta en underbar ört som jag ska smörja in på dina axlar. Jag lovar att det verkligen kommer att göra dig gott min kära. Det ser ut som att du kan behöva vila lite" Hon gav honom en kyss och skuttade därifrån. PÅ vägen vände hon sig skrattandes om och gav honom en slängkyss. Vigt svingade hon sig upp på Shadow. "Jag är alldeles strax tillbaka"
Över till Lorien |
|
|
|
|
| Han såg mot henne och ett leende spred sig direkt över hans ansikte. Hennes gyllen vackra, underbara hår sken verkligen i solens strålar när den sakta färgade himelen röd ovanför dem och det tydde på att snart skulle den sedvanliga kampen mellan månen och solen om himlavalvet ske. Men denna gång skulle månen oundvikligen vinna. |
|
|
|
|
| Hon tittade mot honom och log. Vilken lycka, och vilken värme hon fick bara av att känna värmen som hans kropp gav ifrån sig. Var det verkligen hon som nu skulle få den där eviga kärleken som hon alltid avundats alla andra att ha? En sak som var uppenbart var i alla fall att hon var redo att ge sig helt till honom om han nu så önskade. |
|
|
|
|
| "Då ser vi till att du får flytta då. Skymningarna är verkligen vackra. Men inte nära din glans såklart." sa han ledigt. På honom lät det inte som om det fanns tvivel, han lät så naturlig när han sa det. |
|
|
|
|
| "Det låter som något för mig" Sade hon glatt och tittade utöver det vackra landskapet. Hennes hjärta bultade som aldrig förr. Var det så här det kändes att vara kär? |
|
|
|
|
| Han nickade leendes. Sedan rynkade han pannan lätt medans han funderade en stund. "Der finns en kammare i södra hörnet, det har utsikt åt alla håll...." sa han lätt och log. |
|
|
|
|
| Hon skrattade. "Du förstår" Sade hon och log. "Att jag inte är så skör som du egentligen föreställer dig" Hon knäppte han en aning på näsan. "Man ska aldrig dra förhastade slutsatser, min kära" Sedan tittad ehon upp mot borgen. "Jag har alltid drömt om att få utsikt över detta vackra landskap" |
|
|
|
|
| "Åh, då får du allt låta bli att skrämma mig sådär igen..." sa han lite retfullt och log ner mot henne. Sedan tvingade han sig att se mot borgen igen. "Så, vet du vilket av alla rum du vill ha eller ska vi gå husesyn?" sa han lite skämtsamt bara för att säga något och få höra hennes ljuva stämma ge ett svar. |
|
|
|
|
| Hon skrattade till och fick det där mjuka ansiktsuttrycket igen. Klart, hon kunde ju inte vara arg på honom så länge! "Allting känns bra så länge jag får vara nära dig Höner. Det hoppas jag att du vet" |
|
|
|
|
| Han ryckte förvånat till av hennes plöttsliga hårdhet både i ansiktet och hennes röst. Men trotts att den var hård var den vacker som få. "Som ni vill du fagra ros. Du skall aldrig mer behöva höra de orden från mig." sa han och log lite. "Känns det bättre?" sa han milt. |
|
|
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|