|
(Totalt 25 inlägg) |
 |
|
vattnet rann nerför hennes nakna kropp då hon steg upp ur vattnet.
Håret låg platt mot hennes rygg då hon satte sig i gräset och såg ut över floden |
|
|
|
|
Han såg efter henne innan han vände Nightmare och satte av i galopp efter henne.
Över till CDM |
|
|
|
|
Hon slängde sig upp på Shadow och lät honom galoppera på mot borgen. Det enda hon ville var att komma hem nu,
Över till CDM |
|
|
|
|
Han nickade sakta och gick till sin hingst med lugna och självsäkra steg. Men inom sig var han påspänn och lyssnade efter ljudet av fotsteg men hörde inget. Han knöt loss hingsten och satt snabbt upp. När Crystal inte verkade komma tillbaka antog han att mannen var snabbfotad och valde att låta tigern komm hem när hon var klar.
Hon travade lugnt efter men fick ge sig när hon travat i nära fem kilometer och bestämde sig för att ta honom senare och återvända till sitt redan nedlagda byte i trädet. Hon klättrade upp och fick sedan ner bytet på marken innan hon hoppade ner och började att äta. |
|
|
|
|
| Shadow kom och puffade henne på axeln. "Det kanske är bäst om vi reser tillbaka till slottet, eller vad tror du?" En remsa hade dragits sönder på hennes broderade klänning. Vad var det egentligen för fel på de där männen? Hon hatade att inte få känna sig säker då hon var ute själv och red. Tänk om han skulle dyka upp då. Hon skulle vara helt chanslös. |
|
|
|
|
Han såg mot henne med sitt tomma ansikte. Ett stenansikte utan känslor men full av drag som visade vem han var men inte minsta spår av känslor i varesig ögon eller ansikte. Han såg mot Crystal och nickade.
Hon såg mot sin herre och när han nickade vände hon sig om åt det håll mannen försvunnit och började trava med huvudet lågt för att jaga.... |
|
|
|
|
| När Crystal uppenbarade sig vände Oir genast om och sprang iväg så fort hans ben bar. Han hade alltid varit svag för djur. Och hatade grovt stora, som hästar och tigrar t.ex. En anledning hade hon i alla fall till det hon just hade gjort. Hon hade svurit på både gott och ont att vid nödfall skydda sin konung från döden. Det var en väldigt gammal sak som hon gravt mindes. Som om det var hennes mor som hade sagt det. Vilket skulle vara helt onaturligt. Hon tog sig om kinden. "Ni får ursäkta mig. Ju blir lite känslomässig vid sådana här situationer. Ni vet ju hur kvinnor är" |
|
|
|
|
När han hörde Galadriels ord fnös han skarpt och det lät som om han blivit galen, ja galen! För han började sakta att morra precis som ett djur och efter en stund hörde man ett riktigt rytande från honom. Men inget mer hände förens man efter ett tag kunde se Crystal.
Hon hade precis fält en hjort och när hennes herre kallade så lade hon först upp bytet i ett träd. Hennes ansikte var helt blodigt av maten och sedan började hon snabbt springa mot sin herre på tysta tassar. När hon var ett tjugotal meter från sin herre så stannade hon upp och såg mot den främmande mannen och borsten reste sig på den väldiga tigerhonan. De svarta öronen lade sig mot nackn och hon blottade de blodiga tänderna. Hennes blodiga ansikte visade tydliga tecken på agresivitet och sakta började hon att morra dovt från bröstet. |
|
|
|
|
| Hon fruktade verkligen Oir. Han var enormt duktig med värjan. Om nu bara Raij eller Medusa hade varit här. Tän vad de hade hjälpt henne! Oir kastade sig över Galadriel och Gav henne en smäll rakt över kindbenet. Precis där det gjorde som ondast. Hon flög åt sidan, bara v ren reflex. "Rör inte honom" Sade hon skarpt. Landet hade inte råd att förlora ännu en lovande kung. Men hon kunde inte låta bli att börja tycka om honom. Hur han stannade kvar, hur han skyddade henne.. Oir höjde sin värja. Och just som när han var på väg att gå till attack så skrek Galadriel till. "Nej, jag följer med dig bara du låter honom vara" Oir vände sig om. galadriel stod nu upp, hennes så vanliga rödrosiga kind var helt svullen och några tårar hade hittat sig fram. Vad osm helst, men inte Höner. |
|
|
|
|
| Han såg mot mannen och kunde inte låta bli att tänka rövare när han såg mannen, och rövare är inget han är jätteförtjust över. Han kollade upp hade lite ointreserat sett ut över vattnet en liten stund innan han såg mot mannen igen. Egentligen verkade mannen något äldre än honom, men det kan vara att ansiktet är väderbitet med så han chansade. "Hördu grabben, det är en sak du inte tänker på... hon tillhör mitt land, alltså tillhör hon mig..." väste han lågt och svärdet blänkte till när han drog det. Det långa håret lade sig över ena ögat när det det blåste och han kollade genom håret mot mannen. |
|
|
|
|
| Oir skrattade. "Åh, ni får ursäkta mig så mycket min noble kung" Sade han och bugade sig djupt. "Men det är henne jag vill åt förstår ni" Oir pekade med sitt smutsiga finger mot Galadriel. Hon tog några steg framåt. Och visslade lite dovt, Shadow som stod i någon dunge tog sig snabbt dit. Om det fanns någon man skulle lita på så var det han. "Oir, de var bara ord och som du ser så finns inte Cattivo kvar. Jag föreslår att d återvänder tillbaka till din del av Midgård. Ni kan inte härja lika säkert här lika mycket som förut förstår du" Galadriels som vanligtvis otroligt lugna röst hade genast blivit lika bestämd som hon alltid annars var. Oir skrattade återigen. "Det var en överenskommelse och jag vann det. Förstår du inte det kvinna? Du är MIN" Galadriel såg hur en vit skepnad reste sig bakom mannen. Shadow hade kommit. Och Oir hade dumt nog inte tagit med sig sina män, förutom en liten molndansare som gått över till hans gäng. Oir vände sig om då han hörde hovarna slamra bakom sig. Galadriel tog åter några steg mot rövaren. "Du vet vilken jag har på min sida" Sade hon lika ljuvligt som när vattnet rinner på vårkanten. "Och du vet att hon aldrig skulle låta dig komma undan" Oir svalde och tittade över Galadriels axel. Kanske kunde han få in en fullträff och döda Höner? Då skulle väl han bli kung. Eller hur var det som? Men när Galadriel nämde den där meningen vissta han mycket väl vilken hon syftade på. Och som alla andra rövare fruktade han den kvinnan. |
|
|
|
|
| Han hörde snart ett svishande och sekunden senare mötte han Galadriels blick och vände sig långsamt om när han hörde steg bakifrån. Han såg över mannen och hans hand lade sig automatiskt över svärdsskaftet. "Och vad vill du?" sa han giftigt och kollade kallt mot mannen. Hans mörkbruna ögon verkade nästan ha svartnat. |
|
|
|
|
| Hon satt kvar där på klippan och såg sig omkring för att få syn på en liten älva som kanske kunde viska något vackert ord om vart Cemi höll hus. Hon behövde träffa henne. Det hade varit några ensamma veckor nu. Och just precis kom det två stycken som började slita i hennes hår. "Hej, Sluta" Sade hon och skrattade. Galadriel var en mycket nära vän till älvorna, och tyckte verkligen om deras lätta och nätta kroppar. De båda landade i hennes handflata. "Jag har sparat lite hår åt er. Ni ska få det, men snälla låt bli mitt om jag fortfarande har på huvudet" Älvorna skrattade lustigt och kände lite på Galadriels ansikte. Det var så länge sedan.. Tänkte hon för sig själv och suckade. Till sin lycka förstördes hennes frid med en pil som nästan träffade hennes axel men strök av i tid. Vad var det nu då? Galadriel flög upp och tittade på Höner. Blicken hon sa var kanske något mer som: Vi borde ge oss av nu. Men hon blev inte förvånad på Oir klev ut ur dungen. En hemsk rövare som varit en av Cattivos favoriter. Var han här för att du ut sin patent på henne som Cattivo en gång utlovat? Hon mindes så väl den där meningen som om det vore igår han sade det. Men hade Höner samma band till rövarna som Cattivo en gång haft? |
|
|
|
|
| Han kollade lite misstänksamt mot henne när hon ställde sin fråga. Som om han förväntade sig ett förhör som gällde hans liv eller inte. Sedan efter en stund vart hans ansiktsuttryck lite mindre misstänksamt, dock inte mycket men lite. "Det är bara bra." sa han sedan kort och reste sig upp. |
|
|
|
|
| Hon skänkte en liten tanke på Cemi. De hade inte träffats på ett bra tag och hon var ju trots allt som en mor för henne. När hon stod där långt ute på klippan kunde man nästan tro att himelen skickat ner en ängel. Vit och vacker som snö. Det var ett utav gycklarnas kod ord, Den vita eller den gode. Hon vände sig leendes om men mötte en till synes sammanbiten Höner. Det var nästan som om Cattivo satt där på stenen och blickade ut över havet. Det fick henne att fundera. Tänk om Höner var hans son? Hon gick sakta och satte sig ned bredvid honom. ""Detta kanske låter oförskämt, sir" Sade hon och tittade ut över havet men fortsatte. "Det kanske är många som ställer den här frågan vareviga dag men.. Hur är det mer Er?" |
|
|
|
| Sida 1/2 « föregående | nästa » gå till:
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|