|
(Totalt 97 inlägg) |
 |
|
Shaz bredde ut sina vackra ben och Nilam hade ett sammanbitet uttryck i ansiktet. Det fick inte vara sant.. Hans värld skulle gå i bitar och den där jävla Baptista hade rätt. Han skulle slå honom i spillror. Och där låg han, sant som sagt. Hela världen stannade då Nilam såg det blodiga höljet på hans fars bröst. Snabbt hoppade han av hästen och nästan snubblade fram till Oír. Hur, HUR HUR?? Och varför? Han gömde sitt ansikte i kläderna och drog in den välbekanta doften. Argt reste han sig upp. Tårar var inget han höll på med. "Jag ska hämnas dig far" Sade han och skrek och tog det specialtillverkade svärdet ifrån honom. Det gjorde honom till ledare över rövargänget som de hängde med. Han var nu hövding. Nilam slängde en sista blick på sin far när han satt upp på sin häst i kullen. Han hade låtit två män följa med som skulle föra honom till lägret och se till att de kunde bränna honom i en Cermoni senare. Blodet kokade inom honom och han behövde verkligen avreagera sig på något.
Över till INgenmansland. |
|
|
|
|
Hon somnade och låg där fridfullt. Men inom henne kämpade hon för livet. Ty, Oir hade slgit så hårt att ett kärl hade ått sönder och en blödning uppstått i hennes mjälte. Hur skulle detta märkas? Hennes älskade, som bara trodde att det var ytliga sår. Vad skulle hon ta sig till?
Över til Cdm |
|
|
|
|
| Han höll om henne ömt och försiktigt men stadigt så att inget skulle hända, så som att han tappar henne. Därför höll han henne stadigt. Han kände hingstens steg och kunde räkna dem om han ville för de var så taktmässiga. Ett, två, tre, fyra, ett, två, tre och så vidare. Men hamnn räknade dem inte, han brydde sig inte! Allt som upptog hans sinne nu var den underbara, gudaliknande gestalten som han höll i sin famn. Den som stulit hans hjärta, den han skulle ge upp kronan för och den han skulle gå i graven för, Galadriel. |
|
|
|
|
| Hon hörde hans ord och lät hennes sinne vila. Så skönt det skule bli att få vakna upp i en säng utvilad. Hennes liv med lHöner skulle hon då uppskatta til himlavavet. |
|
|
|
|
| Han såg ner mot henne. "Vila bara min fagra ros..." sa han mjukt och satte hingsten i skritt. Han kollade oroligt ner på henne innan han såg bak mot mannen med vrede. |
|
|
|
|
| Hon försökte att öppna sina ögon men hon var så himla trött och allting gjorde så ont. Hennes läppar ville forma ord men inte röra på sig. Vars han än förde henne skulle hon följa. Nu var hon trygg. |
|
|
|
|
| Han tittade bekymrat på henne´och plockade upp svärdet när han väl tagit ett säkert grepp om henne och satte det i sin skida. Sedan gick han till Nightmare och satt upp på hingsten men det gick sakta och något klumpigt eftersom han inte ville tappa henne. Men tillslut satt han i sadeln med henne i hans famn. |
|
|
|
|
| Hon kände sig omtumlad men värmen spred sig åter i hennes kropp då en man tog henne ifrån den kalla marken. Hon var fortfarande helt borta och det skulle nog dröja ett tag innan krafterna villa komma åter. |
|
|
|
|
| Han skulle just svara honom när han gick in i svärdet och det gjorde honom så förvånad att han stod tyst och såg hur han sjönk ner på knä. Han såg hur han dog och satte en fot mot honom och sparkade till kroppen så svärdet kom loss innan han slängde det på marken och skyndade sig fram till henne och tog upp henne i sin famn. Han kollade oroligt på henne. "Galadriel?" sa han oroligt. |
|
|
|
|
| Han hoppade undan och stött sedan svärdet mot Höner. "Jag är för trött för att slåss som ni unga gör" Sade han andfått och tittade in i Höners ögon. "Men din och din fars hemlighet är inte lika hemlig som ni vill ha den" Sade han innan han gick in i Höners svärd som spetsade han genom lungorna. Med blodet rinnandes ur hans mun satte han isg på knä och skrattade. "En dag ska alla få veta" Sedan dog han. |
|
|
|
|
| Han fnös och anföll hårt och snabbt. ""Gjorde jag det skulle jag aldrig förlåta mig själv, låta dig vara så nära henne! hellre dör jag!" fräste han vresigt. Sedan anföll han i rasande fart. |
|
|
|
|
| "Du tänker för mycket Höner" Sade han och skrattade. "Om du gjorde mig till din fältherre så skulle du snart regera över hela Medivale. Kanske skulle vi försöka?" |
|
|
|
|
| "Nu håller du munnen stängd." morrade han argt och gjorde ännu ett utfall. Hur kan han veta? Han har inte sagt något och sålänge som hans så¨kallade far inte sa något bör ingen veta något om det. |
|
|
|
|
Utfallet kom så snabbt att det träffade hans axel. Men han han att rycka sig undan och som tur var var det inte på hans svning arm. "Bättre än så måst du kunna. Du är ju trots allt en son till en äktenskapsförbrytare. Inte sant?" Nu skrattade den onda lilla pricken. Även om han såg ut som han gjorde så var han faktiskt berömd för sina kunskaper inom strider. Och så lätt slog man inte honom.
Galadriel försökte att röra på armarna och tog sig om huvudet. Vad höll de på med? Och varför låg hon på marken och frös så hemskt? |
|
|
|
|
| Han tappade koncentrationen en stund när han talat och såg pafft på honom innan han anföll med en snabb och snärtig rörelse. Det här kommer han inte ta emot utan vedergällning. |
|
|
|
| Sida 1/7 « föregående | nästa » gå till:
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|