|
(Totalt 97 inlägg) |
 |
|
| Han skrattade bara och skakade nonchalant på huvudet. "Du är så söt. Precis som din far var.. Så skräckinjagande är ni nog inte allt även om ni tycker om att visa det intrycket" |
|
|
|
|
| Han vart skuren i benet och kände smärtan sprida sig i benet. Benet vek sig lite men han stod upp om än lite mer på det hela benet. Han såg rasande på honom. "Ditt gäng bryr jag mig inte om ett dugg. Men om du eller någon av dem rör henne, då kommer jag personligen att harva ut era hjärtan med skedar." morrade han förbannat. |
|
|
|
|
Hon släppte allt och lade upp händerna. Antingen vinna eller dö på kuppen. Mer kunde han inte känna sig på för. "Jag älskar henne" Sade han hånfullt. "Hon hade blivit en fin trofésak. Jag lovar dig Höner, mitt gäng lär inte vara dig trogen längre om du dödar mig" Men han lät sig hållas, det fanns liksom inget han kunde göra.. Om inte. LIka snabbt som man blinkar drog han en dolk och svängde runt samtidigt som han skar höner på benet. Blixtsnabbt var rövaren uppe på benen med dragen värja. "Så lätt ger jag mig inte"
Bakom honom låg Galadriel, hon var fortfarande helt utslagen. Men hon hörde Höners röst lika klart som någons annans. "H-H-HÖÖNER" väste hon hest men ändå med lycka. |
|
|
|
|
| Han sprang snabbt efter och fällde honom trotts att han bar hans älskade för han låter henne hellre skadas än hamna i hans famn. På en sekund hade han dragit sitt svärd och hade det riktat mot hans nacke där han var på marken. "En rörelse och jag dödar dig!" morrade han argt. |
|
|
|
|
| Han började att springa. Bara några meter kvar till gränsen. Det skulle han nog allt klara. Galadriel hade alltid varit hans dröm och skulle nu bli hans verklighet. Även om han tog konungens kärlek. |
|
|
|
|
Han satt på Nightmare och hingsten under honom tuggade på fradga när han stannade honom brutskt. Han satt av när han såg blod och kunde se att det var två som varit här och han gillade det inte. Galadriels häst hade kommit hem tomhänt. Han satt sedan upp efter att ha bestämt åt vilket håll de gått. Han satte hingsten i galopp och kom dessvärre ur riktningen men när han hörde en mann tala stannade han sin hingst och spärrade upp ögonen. Galadriel, med den där rövaren! Han sparkade hingsten hårt och stannade tvärt framför dem. "Släpp henne nu!" sa han förbannat och svingade sig lätt av hästen som började beta.
Han förde henne lugnt nu, säker på att vinna och kollade mot henne. "Vi ska ha det riktigt trevligt du och jag." sa han sedan till henne. Han brydde sig inte om att kolla mot hovarna han hrde så att han såg kungen vart en stor chock för honom och han stannade upp. |
|
|
|
|
| Hon bad, bad till gud att Höner och Shadow skulle komma och rädda henne. Den enda hon kunde tänka på, henne livs kärlek. om hon överlevde detta så fick hon inte glömma att säga det. Att hon älskade honom. |
|
|
|
|
| Han kunde nu skymta skogen och gränsen för riket. Snart skulle han vara fri, och hon hans. Han har ingen tanke på att släppa henne , speciellt inte om han tar sig över gränsen. |
|
|
|
|
| Hon försökte att röra på sig. Men nej, hennes kropp ville inte. Det var som om att hennes själ hade satt sig på hans ena axel och föreställde sig att det inte var hon som låg där. |
|
|
|
|
| Han ledde henne närmare och närmare Grimas utkanter, han siktade på skogen där hans läger finns. Männen har haft det lite tråkigt ett tag, hon kan nog glädja dem lite, men han ska vara först! |
|
|
|
|
| Hon bara kände hur marken rörde under sig men hade ingen koll över vad som hände. Då hon försökte att öppna ögonen så var det bara grummel hon såg. Varför? Varför just hon? |
|
|
|
|
| Han såg mot henne och fick sakta ett nöjt leende. Hon har stängt av nu. Han började sedan att föra henne därifrån. Att han, en simpel rövare står här med en blodig adelsdam är inte bra ifall någon ser. |
|
|
|
|
| Hon kände hur hon tappade balansen och hennes knän vek sig. Hade hon svimmat eller vad var det? Nu rann blodet tydligt ifrån hennes näsa och det oskyldiga ansiktet såg mer eller mindre hemskt ut. Alla krafter var som borta och det kändes som att hennes arm skulle gå av där Oir höll i henne. Hon stängde nu av. Det var lönlöst. |
|
|
|
|
| Han torkade bort hennes spott och greppet om hennes arm hårdnade itakt med att han ilskade. Han gav henne ännu en örfil och men denna mycket hårdare än den förra han gett henne. "Gör aldrig om det där." sa han argt. |
|
|
|
|
| Hon bet sig själv i läppen och spottade honom i ansiktet efter kyssen. "LÅT MIG VARA!!!!!!" Skrek hon över hela skogen och började därefter kämpa för att komma lös. |
|
|
|
|
| |
 |
Reklamfri hemsida | Gratis forum | Gratis gästbok | Administration | Integritet | Villkor
|